Ny fräsch blogg!

Från och med nu finns jag här

Dåligt bloggande pga dåligt internet

Efter 10 dagar utav 30 har jag förbrukat all min datatrafik och surfar nu med världens segaste internet. Ladda en bild på facebook tog t ex 40 minuter igår...
Jag ber om ursäkt för detta, och hoppas ni har överseende!
// NeeKee

Mmm mumma!

Uttråkad

Hela dagen har jag känt mig uttråkad. Även nu. Konstigt eftersom jag är hemma hos mamma och pappa. Det spelar ingen roll vilken dag det är, hur ensam jag är eller vad jag gör när jag är hemma, jag känner mig aldrig uttråkad. Är det något fel med mig!?
Nu ikväll åt vi iaf jättegod kinamat och hade det möjs. Men just nu vet jag inte vad jag ska göra. De tittar på sånt jättetråkigt på teven. Det är är verkligen dötrist! -.-' Vad gör man?
// NeeKee

Luften i mina lungor

Så härligt att få pussa på Zuki igen. Att få kela, gosa och leka med henne. Bara se henne, det räcker för att få mig att le och bli varm inombords. Jag var precis ute i trädgården och att se henne springa runt som en galning i något slags överskottsenergi-rus, är så jäkla underbart! Som jag skrattade! :D Hon är bara för jäkla underbar! Vilken glädje hon ger! Vad skulle jag göra utan mina hundar? Skulle jag ens leva, kunna andas? Det tvivlar jag på! De är luften i mina lungor! <3
// NeeKee

Saknad

Igår morse hämtade mamma Zuki. Jag har inte sett henne sedan dess. Först kändes det skönt, men nu saknar jag henne mer än något annat! Det är på något sett skönt att hon är borta och att jag får sakna, då får jag reda på hur mycket hon egentligen betyder för mig. Jag trodde inte det var så mycket som det är. Men jag behöver inte sakna länge till. Kl 14 åker jag hem till mamma och då får jag träffa Zuki! Sen åker jag hem med både Chilly och Zuki imorgon kväll.
Men nu lunch! Sayonara!
// NeeKee

Tänjde på mina gränser

Jag har tänkt jättemycket på det C pratade om idag så jag gjorde det, jag tänjde på mina gränser. Det tog emot något så enormt samtidigt som viljan att göra det finns hela tiden. Rädslorna, ångesten och paniken väger tyngre än bara viljan att göra en viss sak.
Här där jag bor finns ett gemensamt utrymme där man kan umgås. Jag hade bara varit där en gång tidigare och då var det påtvingat. Idag valde jag att gå ut dit och sätta mig. Jag valde att tänja på mina gränser och att trotsa mina rädslor. Det var inte lätt. Jag var rädd och hade smått panik hela tiden. I 2,5 satt jag där. Jag ville gå tidigare men jag kunde inte förmå mig att röra ett finger. Helt paralyserad satt jag kvar till dess att alla andra hade gått och då smög jag iväg och in till mig.
Även om det hade kunnat gå bättre, måste jag tänka att det hade kunnat gå värre också. Jag är lite stolt, bara lite.
// NeeKee

Vad säger man?

Min enda riktiga vän, min barndomsvän Bea, har nyligen fått beskedet att det är slut mellan henne och hennes pojkvän. De har varit tillsammans i 1,5 år. Vad säger man till sin vän i en sådan situation? Jag försökte säga det som jag antar att de flesta säger, "det blir bättre" och "du kommer att hitta en ny" ungefär. Men det jag vill säga är, "Jag förstår hur du känner.", men det kan jag inte. Jag sade till henne, "jag vill säga att jag förstår och det gör jag till viss del, men jag har aldrig upplevt att bli dumpad och kan därför inte förstå hur det verkligen känns." Så hur fortsätter man och hur stöttar man henne? Usch vad det här är svårt! Dessutom känner jag med henne, gråten är på väg.. Jag vill ju att hon ska vara lycklig! Inte må skit, känna sig oälskad och vilja dö..
// NeeKee

Psykologsamtal 22/3-2012

Jag gick dit som vanligt, ovetande om vad vårt samtal skulle handla om. Hon började ställa frågor om vad jag vill få ut av våra samtal. Jag HATAR sådana frågor! Jag svarade som vanligt, "jag vet inte.". C tyckte att det var okej, hon måste fråga för att skriva i journalen, men egentligen använder hon inte sig av den metoden och hon tycker själv det är jobbigt och svårt att komma på mål med samtal. Hon tycker att varje samtal vi har är en gång, det går inte att sätta upp mål för alla samtal om varje är ett nytt. Det tycker jag är bra. Känns tryggt. Jag vill inte ha den pressen på mig, att om 6 mån ska du kunna det, det och det ungefär.
Hon pratade även om kommunikation. Hur viktigt det är och att det faktiskt är ett val, man väljer om man vill eller inte vill prata. "Men om man är ofrivilligt tyst?". "Ja, med undantag för det. När du har möjlighet att prata, då gör du ett val. Att inte välja är också ett val.".
Fan! Hon körde över mig totalt. Så hård har hon inte varit innan. Alltid varit så snäll och försiktig. Hmm, undra vad som gjort henne sån här.
En sak som hon sade och som verkligen blev ett "wake up call" var att som jag har det nu med mycket stöd, speciellt med att inte behöva kommunicera speciellt mycket, kommer det bli tufft om myndigheterna en dag drar in på mina stödinsatser och jag tvingas klara allt själv. Jag kanske borde tänja på mina gränser mer än vad jag gör...
// NeeKee

Hemmadag

Konichiwa!
Idag är det min hemmadag (städ, tvätt och dyl). Eller på eftermiddagen rättare sagt, men idag har de personalmöte och jag ska inte börja förrän vid 14.30. Det gillar inte jag. Jag vill komma igång direkt på morgonen och slippa stressen och paniken för att det kommer senare. Det har gjort att jag redan gjort vissa saker. Jag känner mig stressad. Får väl försöka förmedla detta på ett bra sätt till dem. För att städa, tvätta och göra ordning i sin lägenhet på eftermiddagen/kvällen är inte det ultimata för mig. Känner redan hur tröttheten griper tag i mig.. Jag ska nog vila på sängen en stund nu innan.. Oyasumi!
// NeeKee