Jag gick dit som vanligt, ovetande om vad vårt samtal skulle handla om. Hon började ställa frågor om vad jag vill få ut av våra samtal. Jag HATAR sådana frågor! Jag svarade som vanligt, "jag vet inte.". C tyckte att det var okej, hon måste fråga för att skriva i journalen, men egentligen använder hon inte sig av den metoden och hon tycker själv det är jobbigt och svårt att komma på mål med samtal. Hon tycker att varje samtal vi har är en gång, det går inte att sätta upp mål för alla samtal om varje är ett nytt. Det tycker jag är bra. Känns tryggt. Jag vill inte ha den pressen på mig, att om 6 mån ska du kunna det, det och det ungefär.
Hon pratade även om kommunikation. Hur viktigt det är och att det faktiskt är ett val, man väljer om man vill eller inte vill prata. "Men om man är ofrivilligt tyst?". "Ja, med undantag för det. När du har möjlighet att prata, då gör du ett val. Att inte välja är också ett val.".
Fan! Hon körde över mig totalt. Så hård har hon inte varit innan. Alltid varit så snäll och försiktig. Hmm, undra vad som gjort henne sån här.
En sak som hon sade och som verkligen blev ett "wake up call" var att som jag har det nu med mycket stöd, speciellt med att inte behöva kommunicera speciellt mycket, kommer det bli tufft om myndigheterna en dag drar in på mina stödinsatser och jag tvingas klara allt själv. Jag kanske borde tänja på mina gränser mer än vad jag gör...
// NeeKee
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar