Jag har tänkt jättemycket på det C pratade om idag så jag gjorde det, jag tänjde på mina gränser. Det tog emot något så enormt samtidigt som viljan att göra det finns hela tiden. Rädslorna, ångesten och paniken väger tyngre än bara viljan att göra en viss sak.
Här där jag bor finns ett gemensamt utrymme där man kan umgås. Jag hade bara varit där en gång tidigare och då var det påtvingat. Idag valde jag att gå ut dit och sätta mig. Jag valde att tänja på mina gränser och att trotsa mina rädslor. Det var inte lätt. Jag var rädd och hade smått panik hela tiden. I 2,5 satt jag där. Jag ville gå tidigare men jag kunde inte förmå mig att röra ett finger. Helt paralyserad satt jag kvar till dess att alla andra hade gått och då smög jag iväg och in till mig.
Även om det hade kunnat gå bättre, måste jag tänka att det hade kunnat gå värre också. Jag är lite stolt, bara lite.
// NeeKee
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar