Mikaeli Marknad 2010

Igår åkte daddy, mammy, Alex, Emelie och jag till Trelleborg Marknad (Mikaeli Marknad). Vi körde från daddy runt 13.15 och var väl där 13.45. Det var inget speciellt där. Jag hittade några saker som jag hade kunnat tänka mig, men som jag egentligen inte behöver. Inget var liksom "wow". Köpte sådana långa lakrits godisar, 6 st för 50 kr. Fast jag gillar inte lakrits, tar alltid andra smaker så som hallon, blåbär och äpple. Köpte även tre små "knappar", eller vad man ska kalla dem, sådana man kan sätta på sina foppatoffslor. Sedan drog jag även upp en sådan påse med ett gosedjur i, från ett "Vinst varje gång"-stånd. Fick en liten beige nalle med en röd rosett runt halsen. Det var det hela. Vi gick mot bilen igen vid 16-tiden. Det var full överallt i Trelleborg på alla restauranger, vi valde därför att köra till Staffanstorp och äta där istället. Vi ät på en restaurang/pub som heter Två Kockar. Har ätit där två eller tre gånger tidigare, och då åt jag schnitzel. Gissa vad jag åt igår då? Kan det vara schnitzel? Japp. Åt även vitlöksbröd till förrätt och sedan en cheesecake till efterrätt. Mmmuums, gotti gott gott.

Emelie i bilen på väg till Staffanstorp

Alex och Emelie i bilen

Alex och Emelie i bilen

Restaurangen Två Kockar

Min huvudrätt.

Min efterrätt.

Emelie med mina glasögon. Visst passar de henne bra? =)

Mammy <3 hade inga foton på henne till igår. Haha, I got ya!

Mammy igen.<3

Daddy med sina "japanska" glasögon :D

Alex

Emelie är lite toppad och gör en rolig grimas

Japp, det är Emelie igen.

Emelie vill pussas, men inte Alex

Nya skor

Idag har mammy och jag varit och köpt vars ett par nya skor. Mina gamla var för små och mammys var slitna och riktigt gamla. Jag köpte ett par svarta, nästan exakt likadana som jag hade, promenadskor från stadium för 499 kr. Och mammy köpte ett par svarta "finpromenadskor" från ecco för 1099 kr.

Hejdå Katja

Idag träffade jag kurator Katja på min förra skola för sista gången... buhuu... Kommer sakna henne, hon var speciell. Hon var inte som alla de andra jag har träffat, Katja var mer "normal", hon pratade inte som om hon va något utan hon pratade mer som en vanlig person. Hoppas att jag snart kan börja prata med någon annan och att hon är lika bra som Katja. Har bett om att få prata med någon på habiliteringen, men jag har inte hört något. Ska skriva ett mail till min LSS-handläggare när mammy och jag har flyttat hem igen. Måste höra när min praktik börjar, vad som händer, om det blir någon kontakt med habiliteringen, om jag ska höra av mig själv till dem, osv. Min LSS-handläggare ringde till mig 9 Juli och frågade om jag kunde tänka mig att börja praktisera på ett nyöppnat hunddagis i Svedala om en månad. Det ville jag gärna, och då sade hon att hon skulle höra av sig till mig om en månad, så kunde vi gå dit tillsammans första gången. MEN... tror ni att jag har hört nåt? Svar nej, det har jag inte. Det verkar precis som om man måste ligga på när det gäller allt, och det är just det som jag inte är bra på, att ligga på. Varför kan inte folk bara stå till det de säger? Folk bara lovar och lovar en massa saker som de sen inte kan stå till. Alla dessa lögner och allt svek får mig bara mer och mer att tvivla och tappa förtroendet på mänskligheten. De går inte att lita på, det är bara så. Det de säger behöver inte vara sant. Jag kan inte avgöra om det någon säger är sanning, lögn, eller ett skämt. Självklart tror jag att allt folk säger är sant, för jag vill ju tro det, att folk talar sanning. Jag skulle själv aldrig ljuga. Jag talar om för folk så som det är, rakt och tydligt utan några genvägar och krångel. För det är just så det ska vara, rakt och tydligt.

Tala

rakt och tydligt

utan krångel

Mammy både körde mig till skolan och hämtade mig. Jag ville inte ta bussen. Bara tanken på att ta bussen var jobbig. Nej, bussen skulle jag aldrig vilja ta, därför bara måste jag ta körkort. Daddy och jag har övningskört en gång, men bilen gick sönder... Hoppas bara att när vi väl kommer igång, att det blir ofta. Vill inte hinna glömma vad vi gjort mellan gångerna. Har läst om många olika fall på Asperger Forum, där det tagit vissa 10 år, och där vissa inte alls klarat av att ta körkort. Det är så mycket att hålla reda på, har du då redan bekymmer med att hålla reda på alla intryck i trafiken och dessutom ska hålla koll på allt i bilen, blir det bara för mycket. Stod ett tips om att ta körkort med en automatbil är något enklare, för då det inte lika mycket att hålla reda på i bilen, ingen koppling bland annat. Det är bara att tuta och köra. Nej, men nästan i alla fall. Om det inte alls funkar med vanlig bil ska jag föreslå automatare för Daddy. Vet att han inte kommer bli glad, men om han verkligen vill att jag ska ta körkort, får han faktiskt se till mina styrkor och svagheter. 

Sån frihet det kommer att bli det dagen då jag har körkort. Då kan jag ta mig precis dit jag vill utan krångel med busstider och framförallt utan att behöver möta så många människor. 

 

Mammy är hemma igen!

Igår kom mammy och smurf hem. Nu sover vi alla tre i morfars hus... Baloo är ju inte färdigt i vårt hus ännu. Han tror att han kan bli klar till helgen... Jippi... Det var inte roligt inatt, kan jag säga. Jag och mammy sov i morfars dubbelsäng. Mammy snarkade och andades så otroligt högt hela natten igenom! Så idag ska jag hämta mina öronproppar där hemma och ha de på mig i natt...

Malmöfestivalen 2010 - Anna Hertzman

I lördags var Daddy och jag på Malmöfestivalen och åt på fin restaurang och lite senare tittade vi på Anna Hertzmans uppträdande.


Jag åt tonfisk för första gången på restaurang! Det var jättegott, muums fillibaba! Till förrätt blev det vitlöksbröd med någon grön goja. Det var helt ok, gojan var lite besk. Det blev jordgubbar med glass till efterätt.

Upplägget är så vackert! Fotade aldrig förrätten eller huvudrätten tyvärr.

Daddy på restaurangen

När klockan var 21.15 gick daddy och satte oss längst fram vid secen där Anna Hertzman skulle uppträda 45 minuter senare.

Inte världens bästa kvalité. Fotad med mobilen.

Anna sitter ner =)

Det kom väldigt mycket folk. Fick nästan panik ett tag, men försökte att fokusera på Anna istället. Det var speciellt några tjejer som skrek och gapade hela tiden. De störde och irriterade något så enormt. Kunde knappt koncentrera mig på att lyssna på Anna. De sjöng med, vilket i sig är väl trevligt, men de sjöng några ord före Anna... Jag sjöng själv med, i tysthet... Annars var det väl en lyckad kväll tycker jag.

När jag kom hem vid 23.30, släppte jag bara ut hundarna och gick och lade mig. Kunde inte somna, det var så många intryck att smälta. Jag kunde känna hur mitt huvud dunkade. Det kunde sprängas när som helst, tänkte jag. Helt utslagen tror att jag att jag somnade vid 02-tiden.

Att hoppa eller att inte hoppa.

I onsdags skickade Katja, kurator på gymnasieskolan som jag slutade på i våras, ett sms och frågade om jag kunde komma fredag den 20 augusti klockan 08.30, att hon ville göra ett avslut, då jag har träffat henne ett antal gånger förra terminen. Jag skrev att jag kunde och tänkte inte så mycket på konsekvenserna av det.


Idag vaknade jag självmant 05.36, insåg att det var bara 24 minuter kvar till alarmet skulle gå. Fick PANIK! Försökte lugna mig, men det gick inte. Andningen blev fortare, hjärtat slog fortare, började svettas, samtidigt som jag frös, fick sådana hugg som jag kan få ibland i bröstet, på samma sida som hjärtat, vet inte vad det är, kanske hjärtklappning? Fick dödskänsla, gjorde så fruktansvärt ont! Det kändes verkligen som om någon högg en kniv i mig, inte bara en gång, utan flera. Jag bestämde mig för att skriva ett sms till Katja och säga att jag inte kommer. Kände mig så värdelös och hopplös. Ville bara försvinna. Efter att jag släppt ut hundarna, lade mig på sängen och kröp in under täcket. Somnade om igen och vaknade till vid 8, 9 och 10, sedan steg jag upp.


Nu sitter jag här i vardagsrummet med datorn och har fortfarande väldigt ont i bröstet. Mår så himla dåligt just nu. I sådana här lägen tänker jag ofta på döden. Undra hur det känns? Vilket sätt är minst smärtsamt? Jag har alltid velat hänga mig om jag skulle ta livet av mig, men nu har jag nog ändrat mig. Hoppa från en bro, hade nog varit snabbt och enkelt. Att hänga sig tar sådan tid innan man dör. Hoppa från en bro till motorväg eller till vatten? Hmm.. Det får nog bli motorväg, då dör man av smällen. Men om det är vatten, måste man dö av drunkning. Att hoppa från en hög byggnad hade inte heller varit fel. Tyvärr eller kanske lika bra finns det inga broar eller höghus där jag bor...

Ensam i ensamhetens ensamhet

Nu har jag bott själv i två nätter (söndag och måndag). Det har faktiskt varit skönt att vara helt ensam. Jag har ju hundarna i för sig, men jag är helt fri från andra människor. Tyckte dock att det blev rörigt igår. Först och främst för att jag blev väckt på morgonen, vilket jag inte gillar, blir nervös och stressad. Sen så skulle jag iväg med Emelie och köpa en övningskör-skylt på Jula som jag behöver om jag ska övningsköra med daddy. Vi köpte även varsin korv med bröd på Pølsemannen, satte oss sedan på uteserveringen och åt dem där. Det tog en hel del på krafterna bara det, speciellt att köpa korven, men framförallt att äta den så öppet, framför alla människor. Var tvungen att hela tiden tänka på hur jag åt och jag fick hålla koll på mitt hår så att det inte var i munnen pga all blåst.


När vi körde hem följde Emelie med mig in och tog en cigg, och nästan direkt efter det åkte hon hem igen. Det kändes skönt på något vis. Nu fick jag äntligen tid för att andas och ta till mig och sortera alla intryck. Jag fick möjlighet att återhämta mig efter vår lilla utflykt. Jag använde mestadels av tiden till att skriva blogg-inlägg. Skulle träffa Petra vid 16-tiden, så jag var tvungen att koppla av och inte göra något anstängande innan dess. Jag kan absolut inte göra något som jag inte vet hur lång tid det tar, t.ex att städa. Det kan ta en timme, men det kan också ta 4 timmar. Jag har ingen tidsuppfattning överhuvudtaget, jag kan inte räkna ut när någonting ska bli färdigt, det går bara inte.


Petra skickade ett sms och frågade om hon kunde komma nästan precis efter att jag publicerat blogg-inlägget. Jag släppte ut hundarna, bytte vatten i skålarna, och låste in dem, vavvorna för sig i ett eget rum och Chilly i sin bur. När klockan var 16.05 gick jag till parkeringen där Petra skulle hämta mig, men när klockan var 16.13 och hon fortfarande inte hade kommit, gick jag till mitt hus och hämtade posten, gick sedan tillbaka där jag stod från början. 16.19 fick jag ett sms med texten "Framme!", men Petra syntes inte till. Jag började gå mot vägen för att se om hon var där. När jag kommit ända fram till korsningen, ser jag hennes bil rullandes mot mig. Jag steg in i bilen och vi körde iväg. Vi körde till Mobilia, hon bestämde vart vi skulle, jag kunde inte välja.


Vi gick in i alla möjliga affärer. Jag köpte bara lite ben till vovvarna på "Vacker Tass", kände att de behövde det, har varit alldeles för dum mot dem, inte brytt mig. Men så glada de blev, speciellt min lilla bebis Chilly. Petra och jag fikade även på Espresso House, det menar du inte? Jag beställde en liten frapino med vanilj smak, de hade ingen hallon som jag ville ha... Beställde även en cheesecake. Mådde så dåligt under tiden och även efteråt som jag beställde. Kassörskan verkade på dåligt humör, var väldigt otrevlig, kände mig inte alls välkommen.


När jag var hemma igen var kl runt 18.30, det första jag gjorde då var att ge hundarna mat. Skrållan ville som vanligt inte äta, men alla de andra åt upp sin mat. Jag tog fram den mat som jag ville ha ur frysen och ställde den på bänken i köket, sedan gick jag in i vardagsrummet för att titta igenom vad jag hade för dokumentärer att välja mellan att se på. Jag valde 3 filmer om asperger, men jag fick ingen att fungera. Jag försökte både länge och väl, men jag kunde inte få någon att fungera, tillslut valde jag någon annan istället som också handlade om asperger/autism. Jag startade dokumentären, tryckte på paus, sedan gick jag in i köket, öppnade förpackningen till maten, stoppade in den i micron, och startade den. Sen var det bara att vänta, närmare 7 minuter skulle det ta. När maten var klar, tog jag den med mig in i vardagsrummet, satte mig i soffan, startade programmet på datorn och tittade på dokumentären, samtidigt som jag åt min middag.


När jag hade sett ungefär halva dokumentären, ringde Emelie på min mobil och frågade om hon och Alex kunde komma. Jag är ju inte den som säger nej, även om jag inte kände alls för besök just då. Vid 20.00 kom de. Jag fick pausa programmet, för att senare fortsätta där jag var. Vi pratade mest och Alex visade något på datorn. Det kändes varmt och tryggt, när de var hos mig. Fick en sån härlig känsla, ville inte att den skulle försvinna. Men vid 21-tiden gick de hem igen. Det kändes som om någon sköt mig i bröstet, att jag hade ett stort hål kvar, ett slags tomrum. Blev ledsen, men försökte att tänka på annat. Startade dokumentären igen, och efter en liten stund försvann känslorna av övergivenhet. Men visst är det konstigt? Jag vill först inte att de ska komma, när de väl kommer mår jag som en drottning, sedan när de går, mår jag dåligt för att de ska lämna mig, att de liksom överger mig. Ibland känns det bättre att inte ha någon kontakt med människor överhuvudtaget, då behöver man aldrig få den känslan av övergivenhet. Folk bara kommer och går. Det känns aldrig bra att de kommer, det är ju en plötslig händelse, något oplanerat som jag inte är beredd på, sen anpassar man sig för situationen, man gör sig bekväm, och helt plötsligt försvinner de iväg. Jag blir kvarlämnad helt ensam, helt ensam i ensamhetens ensamhet. Varför kan folk inte bara lämna mig i fred? Jag vill inte, kan inte, vågar inte, orkar inte vara bland och med folk. Ibland känns det faktiskt som om det är alla andra som är konstiga och onormala, medan jag är helt normal och inte alls konstig.


Jag tittade på olika dokumentärer fram till 00.30, sedan gick jag och lade mig.


Emelie har precis varit här. Hon skrev ett sms och frågade om hon kunde komma och jag svarade såklart att hon fick. Hon kom vid 12-tiden och gick någon gång efter ett. Idag kände jag inte alls samma som när hon gick igår. Det kändes skönt att hon gick, att jag nu får lite tid för mig själv. Tyckte att det var väldigt jobbigt att vara social idag, visste inte vad jag skulle göra av blicken. Det blev ingen städning idag heller, speciellt inte efter att Emelie påminde mig om att jag ska övningsköra med daddy senare idag. Buuhuu.. Vill inte! Känner inte alls för det. Jag vill bara vara här hemma och ta det lugnt, kanske städa lite. Bara få vara själv. Snälla, Leave me alone!

Regn, raseriutbrott, ensamhet och gråt.

Lördag, 14 augusti
I lördags skulle mamma och jag egentligen hem till daddy för att grilla entrecote, men det regnade... så vi gick ut och åt istället. Det blev Vagabond i Malmö, där mammy och daddy träffades. Vi åt lövbiff alla tre. Mmmums, mycket gått! Brukar inte gilla lövbiff pga att de ofta är sega med en massa senor, men det var inte denna. Till lövbiffen åt jag stekpotatis och deras berömda skysås! Fast det smakade inte som det brukade. Mammy och daddy kände det också. Något var annorlunda. Kanske en ny kock? Eller nytt recept?


Fy farao vad det regnade när vi skulle hem. Man kunde inte köra mot högerkanten pga av översvämning. Vi fick köra mer mot mitten av vägen. Fick höra på nyheterna nästa dag att det hade kommit runt 66 mm regn på några timmar. Många fick översvämning i sina källare.

Mammy och jag gick och lade oss tidigt, då hon skulle upp vid 05.00 på söndagen för att vid 06.00 köra till Finland med morfar.
 




Söndag, 15 augusti
Hela lördagen hade mammy och jag flyttat alla min grejer som jag skulle ha hos morfar.


Jag vaknade när mammy vaknade runt 05.00 men låg kvar i sängen till lite innan 06.00. Mammy hjälpte mig att packa de få saker som var kvar att ta med till morfar. Mammy och morfar gick lite efter 06.00 och jag tänkte gå strax efter det. Upptäckte till min fasa att jag inte hade mina nycklar för att låsa eller att låsa upp hos morfar. Fick PANIK! Vad gör jag? Fick en idé att ringa mamma i hopp om att de inte hade kommit så långt. De var precis utanför, de hade inte åkt än. Pheew.. Fick mammas nycklar. Vi sa hejdå, de körde iväg, jag gick hem igen, tog alla grejerna och hundarna och gick hem till morfar. När jag kom till morfar packade jag upp lite av grejerna, sedan tänkte jag städa med H2O Mop Ultra. Jag satte i sladden i uttaget och tog av munstycket som satt på. Sedan skulle jag fylla maskinen med vatten, satte maskinen mellan benen, lyfte på locket till vattenhålet och började fylla den med vatten genom det lilla hålet. På något sätt tar jag tag i ett hål där munstycket ska sitta och bränner mig, Det tar säkert 10 sekunder innan jag reagerar. Men sen.. Ohh såå ONT det gjorde! Fy bubblan! Jag stängde locket till vattenhålet och släppte maskinen på golvet, sprang sedan till köket, öppnade kranen och stoppade in fingret som jag brände in under vattenstålen. Aahh så skönt.. Stod säkert där i 10 minuter innan jag vågade ta bort fingret från strålen. Jag provade, men det brände så otroligt mycket att jag tog tillbaka fingret in under strålen. Efter 15 minuter orkade jag inte stå längre, tog då ett glas, fyllde det med vatten, lade i tre isbitar och stoppade in fingret i glaset. Sedan gick jag runt med fingret i glaset i ca 2 timmar fram till kl 09.00. Efter det kändes det betydligt bättre, och jag kunde ta ut fingret ur glaset utan att det brände.


Jag började städa runt 09.00 och vid 14.30 var jag helt slut. Daddy hade precis ringt mig och bett mig komma, men jag sa att jag kunde komma runt 16.30. Skulle äta med dem, men de skulle ändå inte äta före 16.30. Jag började städa undan lite av städgrejerna, tvättade sedan toaletten, tog mig sen en dusch samtidigt som jag tvättade duschen, var klar vid 16.00 och då cyklade jag till daddy med Chilly i cykelkorgen.


När jag kom till daddy satte jag mig i köket med ett glas vatten. Baloo och Tomas kom på besök och de satte sig också i köket vid mig. Daddy pratade med Baloo och var jättenära på att få ett utbrott, men han höll tillbaka. Var så rädd och orolig för att han skulle få ett utbrott, hjärtat dunkade i 190 och jag fick andas med djupa andetag för att kunna lugna ner mig.


Vi åt middag vid 18.00. Det var Johan som lagade maten, han lagade schnitzel, min favorit. Efter att vi hade ätit maten, som var JÄTTE JÄTTEGOD, fick daddy ett utbrott. Han var irriterad på Alex och sade åt honom att han skulle diska, men Alex gick bara iväg och då blev daddy rasande, och då menar jag RASANDE! Jag blev så rädd att han skulle slå Alex, det har ju hänt förr... Jag ville inte se, inte höra, inte veta. Tog Chilly och sade till Emelie att jag skulle gå en runda. Precis när jag går på gatan vid huset kommer Alex springande med daddy efter sig. Jag vågade inte titta på daddy men det lilla jag såg tror jag att han höll ihopa knytnävarna precis som om han skulle slå Alex. Jag blundade hårt med ögonen och hoppades på att allt ihop bara var en dröm, eller att jag bara kunde försvinna bort i en annan dimension. Men när jag öppnade ögonen var allt precis så som det var innan jag blundade. Blev rädd att daddy skulle slå mig för att jag "rymde" så jag började gå fortare och fortare. Svängde runt ett hörn, och hörde bara en dörr som smällde igen. Antar att det var daddy som gick in igen. Jag gick till en bänk och satte mig där och grät. Jag grät och grät. Kunde inte sluta. Att bara tänka på det nu får mig att nästan börja gråta. Vet inte varför jag reagerar så starkt på just det. Tror att det kan ha att göra med att mamma alltid skrämde mig med daddy när jag var liten. "Vänta till pappa kommer hem!" eller "En gång till och jag kallar på pappa!", var vanliga fraser som mamma kunde säga när jag var stygg som liten. Jag gick ständigt och var rädd för min pappa. Minsta lilla fel jag, mamma eller någon annan gjorde kunde utlösa ett så enormt utbrott, ungefär som igår. Jag gick iaf tillbaka när jag kände mig någorlunda lugn igen. Satte mig på en stol i uterummet, försökte att inte visa mitt ansikte som jag antar var helt förstört efter all gråt. Daddy kom ut och fick syn på mig. Han började genast prata/ryta till mig och säga att det inte var menat till mig. Att han ibland måste få bli så sur ibland, men att jag inte ska behöva se. Jag kunde inte hålla gråten inne.. Jag brast ut i gråt. Det här gången var det rejält, kunde knappt andas. Daddy försökte trösta mig, men jag kände att han var irriterad, jag kunde inte lugna mig i hans närvaro. Men tillslut blev jag lite lugn och gick in på toaletten för att torka tårarna. Jag gick sedan upp till Emelie och Alex och pratade med dem. Kändes genast mycket bättre när jag hade fått det ur mig. Emelie och jag gick sedan ner tillsammans. Hon gjorde färdig hallonpaj i ugnen. Jag satte mig i köket och pratade med Emelie och Daddy som om ingenting hade hänt tidigare. När pajen var färdig, satte vi oss i uterummet, Alex också, och åt vars en fjärdedel av pajen. Inte långt där efter tog jag Chilly och cyklade "hem" (till morfar) igen. Var hemma vid 21.00.


När jag kom hem, släppte jag bara ut hundarna, slängde jag mig på soffan och tittade på filmen "Girl next door" på femman, släppte ut hundarna igen efter filmen, stängde in chihuahuorna i det lilla rummet, stängde in Chilly i sin bur, sedan gick jag och lade mig. Var helt slut, både kroppsligt och mentalt. Trotts en hård och obekväm säng, tror jag att jag somnade väldigt fort.


Inte världens bästa helg, har väl varit med om bättre..

Mycket att göra

Nu är det mycket att göra innan söndag. Mamma och morfar åker till Finland och jag ska bo hos morfar. Baloo ska vara hos oss medan vi är borta och riva, ta ner, spackla och sätta nya tapeter. Men innan han kan komma måste vi tömma hela vardagsrummet, köket och hallen. Sedan måste jag packa alla grejer som jag ska ha med mig hos morfar. Kläder, hygienartiklar, mat, städgrejer (måste städa, morfar har städat 1 gång på 6 år! Äckligt!), DATOR, internetkabel, kameran, hundarna såklart, grejer till hundarna (sovplats, mat, borstar etc), och säkert en massa andra grejer som jag inte kommer på nu.


Var i väg med Petra igår. Vi var på Burlöv Center. Fick ett presentkort på Ginatricot av Emelie och Alex i lördags. Men jag hittade inget fint. Fanns i för sig en fin kofta, men jag tyckte att den var för v-ringad. Vi var även inne i djuraffären Grizzly, där jag ville köpa en ny bricka till Chilly. När vi kom in i affären började vi med att titta på kaninerna och Petra plockade även lite kaninmat. Efter att Petra hade betalt sin mat, frågade hon mig om jag inte skulle fråga om brickorna. Men jag tvekade, jag vågade inte, jag kunde inte. Jag sa nej. Då frågade Petra istället. Kassörskan svarade att de gjorde brickor på en gång. Petra frågade mig om jag inte skulle ha en bricka. Jag tvekade igen. Jo, kom igen nu, sa hon då. Okej då, sa jag, fast jag egentligen inte ville. Klart att jag ville ha en bricka till Chilly, men jag ville inte stå där och köpa den. Tack vare Petra, köpte jag en söt liten bricka igår. Kostade 99 kr. Det kan den vara värd, eller?

Mobilia

Idag har mamma och jag varit på Mobilia i Malmö. Fick köpt alla min tre saker som jag skulle. Ett linsskydd till kameran, en handkontroll till datorn och en extern hårddisk.

Blev detta linskyddet från Siba. Har inte listat ut hur man sätter på det ännu. 

Det ska iaf skydda linsen mot uv-ljus och smuts. Kostade 179 kr.

Siba hade inga handkontroller på lager så det blev en mycket bättre från jmedata.

Den är trådlös och har alla knappar, även de där uppe. Kostade 499 kr.

Köpte även denna. En extern hårddisk att lagra alla bilder, filmer, dokument etc på. 

Jag har bara en bärbar dator, det går inte in mycket på den. 

Men med denna externa hårddisk på hela 2 TB kan jag lagra hur mycket som helst!

Kostade 1290 kr på Siba.

20 års-kalas

Igår lördagen den 7 augusti hade vi kalas för mig hemma hos daddy.


Steg upp vid 09.00 på morgonen och satte mig vid datorn som vanligt. Tiden bara rann iväg, för helt plötsligt var det inte mycket tid kvar innan mamma och jag skulle köra till daddy. Jag skyndade mig att prova de kläder som jag hade tänkt ut på kvällen dagen innan att jag skulle ha. Jag bestämde mig för att ha leggings, jeans-kjol och en t-shirt. Flera veckor, till och med månader innan hade jag bestämt mig för att ha på mig en klänning som jag hade beställt från Ellos. Men jag ändrade mig in i det sista. Efter att jag valt kläder gick jag och duscha, rakade även mig under armarna och på benen, det lilla som jag hade missat med epilatorn. Brukar i vanliga fall inte raka/epilera mina ben, men jag visste att det skulle komma mycket folk. Mycket folk är lika med mycket blickar som är lika med mycket fokus på MIG! Vilket i sin tur är lika med PANIK.


Mamma fixade mitt hår med min platt/lock-tång som jag har fått från mamma i julklapp men som aldrig blivit använd. Så den blev invigd igår! Jättefint blev det, hade velat se ut så alltid! Men det hade aldrig funkat i längden. Jag kan bara inte fixa håret varje dag, det funkar inte. Och för den delen kan jag inte fixa håret själv, någon måste alltid hjälpa mig.


Vi kom i alla fall iväg till daddy vid 13-tiden. Alla gästerna skulle komma 15.00, alltså om två timmar. På den tiden skulle vi göra förrätterna, koka riset, värma grytorna, duka etc. Det gick bra, ingen stress där inte. Klara vid 14.10.

 Fick en jättefin bukett med röda rosor av daddy och mammy.

 Förrätten, den ena sorten. Vi gjorde två olika.

Den på bilden är en röra med skinka och lök (blää lök!) och gul tomat ovanpå.

Den andra vi gjorde var ishavsröra med räkor och dill ovanpå (mmm muums vad gott det var)

Första gästen kom 14.30 och det var smurf (morfar). Fick vara lite social med honom en stund. Inget krävande förstås, det är ju bara han som prata och du kommer in med dina "mm" eller "okej" ibland. Kan bli vääldigt tröttsamt, men det dröjde inte länge förrän farfar kom. Fick ett handgjort kort med 5 stycken 100-lappar i. Så sött. Han är såå underbar. Man kan inte tro att han fyller 80 nästa år! och smurf som är lite "off" som jag brukar säga, han lever lite i sin egen värld och hänger inte med, är 64 år! Man skulle kunna tro att det var smurf som var 80 och inte farfar! Inte långt efter att farfar kom, kom det bara fler och fler. Och det blev bara mer och mer panik. Det blev så mycket på en gång, folk som gratta mig, krama mig, pratade mig, gav mig presenter och samtidigt skulle försöka avskilja allt. Smet iväg emellanåt, lämnade och öppnade presenter i vardagsrummet. Ville inte öppna dem inför alla.

När alla hade kommit åt vi förrätten. Jag och Doris tog först och satte oss sedan där inne för att det var lite svalare än där ute. Sedan fyllde alla bara på till det var fullt. Resten fick sitta ute. Hade tur som fick ha Ingrid vid mitt bord, hon är en bra underhållare. Jag satt bara där, lyssnade och skrattade lite.

Tiden gick väldigt fort, kändes som 5 minuter när mamma kom och sa att vi kunde gå och ta mat. Jag och Dani tog först igen. Det var kycklinggryta, en med currysås och en med apelsinsås. Jag tog först den med curry sedan lite av den med apelsin. Mycket gott. Speciellt curryn, var såå sugen på curry. Mmmums..

Smurf med sin dricka.

Farfar

Brorsan

 Morbror Johan med flickvän Ella

Birgitta och Baloo

Birgitta

Baloo

 Tomas 16 år . Birgitta och Baloos son.

Peter och Inger

Peter

Inger

Doris 15 år. Inger och Peter dotter.

Fredrik 17 år. Inger och Peters son.

Min gudmor Disa son Oskar, 6 år. 

Spelar fotboll och har precis gjort mål. Nye Zlatan?

Oskar igen. Såå otroligt söt. Vill ha! Mamma kan jag få en lillebror?

På kalas sjungs det alltid "vi gratulerar" och det äts tårta. Så varför skulle jag få slippa det igår? Man kunde ju alltid drömma. De tvingade mig att stå där som ett fjån, de pratade i mun på varandra, kunde inte urskilja alla röster, vem som sa vad och vad de sa. Usch, det var en hemsk upplevelse. Tycker inte om kalas! Inte den biten i alla fall. 

Min fina fina tårta. Jag som bebis och Chilly som valp.

Fika-bordet med tårtan, kakor och kaffe.

Efter den hemska upplevelsen delade pappa upp en bit till mig. Satte mig på samma plats som när vi åt middag och åt min tårtbit. Mycket god tårta måste jag säga!

Efter fikan ville Emelie som nyss hade kommit hem från jobb, titta på alla foton som jag hade tagit. Sedan ville hon fota mig med kameran! Oh my GOD! Fota mig? Va? Nej, nej, nej, nej, NEJ! Emelie är envis och gav sig inte. Jag gav upp, lika bra. De kan ju raderas efteråt, det är min kamera. Okej då.

 Emelie är en bra fotograf. 

Gått en gymnasielinje med mycket fotografering.

Emelie sa något roligt, så jag skrattade. Det kommer inte på beställning. 

Men därför väldigt unikt och väldigt äkta!

Alla gästerna gick hem nästan samtidigt, runt 21-tiden. Mamma och jag gick hem vid 22-tiden. Ingen kan ana hur slut och utmattad jag var när jag kom hem. Oh God! Jag kunde inte hålla ögonen öppna, men jag kunde inte heller sova. Jag var ju inte trött, jag var utmattad av att vara social i så många timmar. från 14.30 till 22.00, det blir 7,5 timmar! När jag hade gått och lagt mig vid 23-tiden låg jag och bara vred och vände mig i säkert 2 timmar innan jag kom till ro och kunde somna. Det var så mycket sinnesintryck, allt småprat, allt ljus, ja precis allt! Fick hela tiden tänka, eller försöka tänka, ifall jag gjorde rätt. "Håller jag besticken rätt?", "äter jag rätt?", "dricker jag rätt?", "sa jag nu rätt?" osv. Min hjärna är inte skapt för att klara av så mycket aktivitet  på en och samma gång och verkligen inte i 7,5 timme! Inte konstigt att man blir helt slut...