Idag har jag varit på habiliteringen och träffat psykolog C. Det var tungt, pinsamt, skamfullt, skuldfullt och fruktansvärt jobbigt. Pratade om jobbiga minnen, som för mig inte har varit jobbiga, men som hon nu har väckt till liv.. Pratade bland annat om min barndom, där det kom fram en hel del otrevligheter :/ Hon tyckte att jag var "duktig" som kunde prata så öppet om det jobbiga och att jag kunde sätta ord på min känslor.. Jag vet inte om jag kan hålla med om att det är "duktigt", men visst kan det vara bra, kanske... Kändes dock hemskt! Saker, eller händelser som jag tidigare inte tänkt på, lagt märke till.. fick helst plötsligt mig att må lite dåligt och tänka efter..
Skulle egentligen till habiliteringen senare idag, vid 16.30-18.30... men jag kunde bara inte! Och jag känner mig jätte dålig för det, men vafan gör man? Jo, man viker undan och gömmer sig för det som tar emot och är jobbigt istället för att resa sig upp och möta det jobbiga.. PATETISKT! Det var kamratgruppen och idag skulle vi laga mat. Jag hatar att göra sådant med andra, speciellt med sådana jag inte känner och att sedan äta den med dem, NEJ tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar