BRIS

Barnens Rätt i Samhället

Jag mejlade med BRIS några gånger när jag var 15-18 år. 
Hade två olika inloggningar som jag skiftade mellan.  
Hittade bland annat ett mejl från när jag var 17 år.

2008-07-25 00:32

A helpless Victim

Hej! Jag är en tjej på snart 18 år. Fyller den 2 augusti. Jag vill inte bli 18, känns så ledsamt. Pratade senast med min pappa om vad jag ville att vi skulle göra och då sa jag att jag inte ville göra något och det kändes så ledsamt. Och såklart börjar jag storgråta inför honom! Men jag vill inte bli 18 år! Funderar ärligt på att ta livet så att man slipper allt skit. Mitt liv är ett helvete och att bli 18 år gör inte saken bättre. Jag har försökt få hjälp sen jag var ca 12 år, men ingen kan/vill hjälpa mig. Jag har haft epilepsi när jag var 4 - 8 år och det gjorde att jag kom efter i skolan, och det har jag fått prisa för genom alla år! Ingen hjälpte mig! Fick hjälp av en jättesnäll kompis tack och lov! Men då gick jag redan 6:an och först då lärde jag mig läsa ordentligt. I alla fal så efter 8 års ålder hade jag det svårt i skolan och ganska svårt med kompisar. Jag var alltid med någon/några i skolan, men aldrig hemma. Jag lekte själv. Inte förrän jag började 6:an och fick den där kompisen som mitt liv började, trodde jag ja. I 9:an bara lämnade hon mig och började vara med en ny tjej i klassen, hon ansåg att jag var dum/korkad som inte kunde prata med henne om varför jag mådde dåligt, vilket jag inte visste varför. Hade mått dåligt sen jag vet inte när. Och det var just efter 9:an som jag fick min riktiga depression. Grät väldigt ofta. Ibland när och mamma såg på teve så kunde jag helt utan anledning börja gråta. Jag började på gymnasiet och fick två bra klasskompisar där. Men allt eftersom tiden gick blev vi fler och fler. Jag blev helt enkelt utstött som vanligt. Jag finns inte. Och det är likadant som när jag var liten, vi är bara i skolan och inget mer. Jag liksom passar inte in. Dom är såna punkare medan jag liksom inte har någon stil, går i vanliga jeans och tröja och dom i trasiga svarta punkar kläder och lyssnar på punk musik. Alla har dom självmordstankar och skär sig och det gör inte min situation bättre. Nu kanske ni vill veta lite om mina föräldrar och sykon. Min mamma har fibromyalgi och fettvävsreumatism (kronisk smärta dagligen) och äter mycket starka tabletter så att hon är typ helt väck. Min pappa är alkoholist och driver en egen firma vilket medför att han jobbar hela tiden. Sedan har jag även en storebror, som egentligen är min morbror (men det kan vi skita i) iaf han är i fängelse och jag träffar honom ca en gång i månaden. Sist men inte minst min andra storebror som för ett halvår sedan jag fick reda på är min halvbror. Bråkade jämt när vi var små, men idag är vi faktisk mycket bra vänner. Nu är det ju sommarlov och jag har inte hört av mig till mina klasskamrater sen sista dagen i skolan, faktum är, jag sade inte ens hejdå. Hur kommer det att vara när vi ses igen den 18 augusti. Jag vill inte börja 3:an usch, bal och studenten! Jag har ju inga vänner att bjuda! Alltid varit så på mina kalas och sånt. Ingen kommer! Kommer att bli så nu när jag blir 18 med. Känner mig inte älskad. Jag tror jag har någon form av social fobi. Alltid när jag ska säga något till dom i skolan blir som att resovisa inför klassen. Jag måste förbereda mitt tal och säga det i huvudet flera gånger men ändå hakar jag upp mig och rodnar. Jag har alltid varit blyg sen jag var liten, men inte så här! Kan inte ens köpa något själv, brukar snirkla mig ur en sådan situation i skolan genom att bjuda en kompis och låta henne beställa till oss båda. Jag är även beroende. Inte av cigg, eller något sånt. Nej, det är ett datorspel! World of Warcraft heter det. Det har jag spelat sedan 2004. Nu när det är sommarlov spelar jag minst 8 timmar varje dag. När jag spelar försvinner all smärta och man få tiden att gå otroligt fort. Jag slutade spela förra året med jag blev bara ledsen och grät varje kväll innan jag skulle sova utan anledning så jag började spela igen. Sen jag började spela har jag även gått upp 18kg! och pappa är på mig att jag måste träna och röra på mig. Men jag har bara spelet i huvudet och mina hemska tankar om allt skit. Jag har sån press på mig. Måste gå ut skolan med minst G i alla ämnen, skaffa körkort, läsa vidare eller börja jobba osv osv.. men morfar och pappa och mamma och alla! är på mig varje dag att jag ska det! Jag pallar inte mer! Har googlat lite, hittat en bra självmords guide. Tänker hänga mig. Borde vara förbjudet med sådan guide men tja den hjälpte mig att komma på det snabbaste och minst smärtsamma sättet att ta självmord på. Måste bara tillägga att jag under de 4 åren jag gick på högstadiet gick till kuratorn där många gånger och på min skola nu har gått till kuratorn en gång. Inget hjälper. Men jag säger även bara en liten del av problemet, men dom lyssnar ju inte! Därför har jag skrivit ett extra långt mejl nu. Får se vad ert svar blir. Tack på förhand! /Hjälplös tjej

2008-07-25 18:47

Svar från BRIS

Hej!
Stort tack för ditt långa mejl. Vad bra att du tar kontakt med personer runt omkring dig när du har det svårt. Både att du hör av dig till oss och att du tidigare tagit kontakt med andra för att få hjälp. Du berättar en hel massa i ditt brev. Du beskriver att din mamma har problem med sjukdom, pappa med missbruk, du med pressen från skolan och med datorspel och en del annat... Du berättar att du känner det som om du inte blivit lyssnad på och hjälp med dina problem genom åren. Du berättar också att du haft kontakt både med BUP och med din skolkurator. Ibland får man prova att höra av sig till flera olika ställen innan man finner den personen som passar att hjälpa en. Det finns många olika människor på olika ställen i samhället med både utbildning, kunskap, erfarenhet och vilja att prata med och hjälpa ungdomar med problem. Säkert finns det även någon som kan hjälpa dig. Du får leta tills du finner denna någon. Går du fortfarande på gymnasiet kan du när skolan startar igen efter sommaren gå och prata med din skolkurator. Ge inte upp. Tro på dig själv och försök att även tycka om dig. Du skriver att du inte mår bra av all press och även beroende av andra orsaker. Detta skulle du också behöva någon att prata med som kan hjälpa dig. Du kan kontakta Ungdomsmottagningen och få hjälp där, eller så kan du kontakta vårdcentralen. Viktigast är att du finner någon att prata med. Det behöver man när man inte mår bra. Du har till och med haft självmordstankar - då är det viktigt att man tar sina känslor på allvar och söker upp någon som kan hjälpa en. Gör det. Du är värd att må bättre. Du skulle även kunna söka upp SYV på din skola (eller någon annanstans om det finns i din kommun) och prata kring dina höga krav och din press på dig gällande att klara skolan med G i alla ämnen och så. Prata med SYV (SYO) om vilka olika alternativ som finns och hur ni kan tänka. Det är inte alla som klarar gymnasiet (eller grundskolan) medsamma och det finns hjälp att få att klara ut det ändå. Vill du är du välkommen att höra av dig till oss igen - mejla eller ringa 0200 - 230 230.
Ta väl hand om dig!
Hälsningar från BRIS

Träffat vovvar i Bjuv

Idag har jag, mamma och alla vovvarna varit i Bjuv.
Träffade alla Ylvas 9 hundar! Blev helt kär i hennes nya 3 åriga Chanel.
Så kul att se vanna kanna (Savannah)
Saknade även min älskling Zuki (numera Mini).. buuhu..


Här kommer bilder på alla Ylvas hundar.

 

Blondie.

5 år.

Diva.

3 år.

Mini.

5 månader.
Bor ej hos Yvonne längre. Divas dotter. Saknar sååå!

Savannah.
2 år.
Bott hos mig tidigare, men numera bor hon hos Ylva.

Chanel.
3 år.
Den nya vovven hos Ylva. Helt underbar!

Puma.
12 veckor.

Kajsa.

13 veckor.

Nellie och Mollie. 
En av de två Malteser som Ylva har. Orkade bara fota den ena.

Tycker inte om den här rasen! Såå fula.. Ylva har även en annan hund. En Bichon Havanais.

Kort presentation av alla hundarna

Här kommer en kort presentation av mammas tre chihuahuor
och även min dvärgpudel.
Mamma bedriver en kennel och föder upp chihuahua.

 Quennie är vår lilla polis.
Hon håller koll på alla de andra hundarna och även oss.

Detta är Kelshy, världens snällaste chihuahua .
Hon gör inte en fluga förnär.

Skrållan är en go och rolig liten fillur
som alltid får en på gott humör.

  Detta är min vovve Chilly.

Hon är en smart och lättlärd dvärgpudel,
med en enorm energi som aldrig tar slut.

Nu har soffan kommit!

Idag kom vår soffa. Helt underbart fin och mysig. Ska invigas i kväll framför teven. Aaahh såå myysigt...


Idag har jag inte gjort speciellt mycket. Skrivit som bara den på min självbiografi, eller vad man ska kalla det. Tog pauser emellanåt, fick så ont i ryggen. Tränade Skrållan i en paus, åt frukost och kelade med alla vovvarna i en annan.


Skrållan är mammas Chihuahua. Hon har tre stycken. Skrållan ska ställas ut på Sofiero utställning i September. Hon är inte tränad inför utställning innan, så jag tog tag i det och började för ca 5 dagar sedan. Vi kör hårdträning 7 dagar i veckan med ca 15 minuter / dag. Hon är såå duktigt! Från att gå med svansen mellan bena och öronen bak till att vifta med svansen och ha öronen upp. Helt otroligt! Från och med i förrgår, kör jag med klicker. Klickar + ger godis varje gång hon reser öronen och tittar på mig. Funkar utmärkt.

Detta är Skrållan när hon tränar på att "stå fint".

Skillnad mellan autism och Aspergers syndrom

Vad är det för skillnad på Aspergers syndrom och högfungerande autism? 
En fråga ställd på http://www.handikappupplysningen.se


Svar: 
Aspergers syndrom och högfungerande autism kan båda definieras som autism hos normal- eller välbegåvade personer. Den avgörande skillnaden är utvecklingen under de tre första levnadsåren.
En person med Aspergers syndrom ska i stort sett ha haft en normal språklig och kognitiv utveckling under de tre första åren. En person som har diagnosen högfungerande autism har däremot under sina första levnadsår haft en mer avvikande utveckling, i synnerhet när det gäller tal- och språkutveckling.
När en person med Aspergers syndrom och en med högfungerande autism blir lite äldre, till exempel kommer upp i skolåldern, kan det i många fall vara omöjligt att skilja mellan deras symtomen, trots att de var mycket olika i början av livet. Då kan personen med högfungerande autism passa bättre in på beskrivningen av Aspergers syndrom.


Istället för högfungerande autism är det egentligen mer riktigt att säga högfungerande person med autism. Anledningen är att det är personen som är högfungerande. Högfungerande beskriver alltså inte vilken svårighetsgrad autismen har
.
Aspergers syndrom är en diagnos som finns beskriven med ett antal diagnoskriterier. Högfungerande autism är däremot inte en egen diagnos. Den egentliga diagnosen heter autistiskt syndrom. "Högfungerande" är ett komplement till denna diagnos.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

 

Vad är skillnaden mellan asperger och Autism?

Skillnaden mellan dessa två kan verka förvirrande. De är liknande varandra eftersom både de som är autistiska och som har Asperger Syndrom har problem i de tre huvud områden (social kompetens, social förståelse och fantasi). Andra liknelser är att båda ogillar ändringar och har rutiner som de gillar att följa (göra samma saker på samma sätt varje dag). Oavsett, en person med Asperger Syndrom är mer kapabel än en som är autistisk ? detta betyder att du kan klara av saker för dig själv som en person med autism kanske behöver hjälp med. Andra skillnader är att personer med asperger har en normal (eller kanske till och med högre än normal) nivå av intelligens, ett autistiskt barn kan ha problem med att lära sig saker.

Källa: www.comunicera.se

En vanlig dag

En tjej som heter Lena beskriver en vanlig dag i sitt liv här nedan. Hon har samma diagnos som mig (autistiskt syndrom). När jag läste det, kände jag att det lika gärna kunde ha handlat om mig.

Jag bestämde mig för att tvätta min kläder. När jag började gå mot tvättstugan upptäckte jag posten på hallbordet.

"Jag borde kolla igenom posten innan jag tvättar" sa jag till mig själv. Jag lade tvätten på bordet, reklamen i papperskorgen under bordet och lade märke till att papperskorgen var full. Jag lade därför tillbaka räkningarna på bordet och beslöt mig för att tömma papperskorgen först.

Eftersom jag går förbi postlådan på vägen för att tömma papperskorgen kan jag lika väl betala räkningarna först. Jag ser mitt checkhäfte liggande på bordet, men det finns bara en check kvar. Mina extra checker ligger på skrivbordet så jag går in i sängkammaren där jag finner en flaska juice som jag börjat dricka från. Jag ska börja leta efter mina checker, men först måste jag ställa undan juicen så att jag inte spiller ut den över skrivbordet. Juicen håller på att bli varm, och bör ställas in i kylen för att hållas kall.

På väg till köket för att ställa in juicen i kylen, fångar min blick en vas med blommor som står på bänken. Blommorna behöver vatten, så jag ställer ifrån mig juicen på bordet och ser mina glasögon som jag letat efter hela morgonen liggande på bänken. Det är bäst att jag lägger tillbaka dem på mitt skrivbord, men först ska jag vattna blommorna.

Jag lägger ifrån mig glasögonen på diskbänken och fyller en vattenkanna med vatten då jag plötsligt får syn på fjärrkontrollen till TVn. Jag hade visst lagt den där på köksbordet. Jag borde lägga tillbaka den, men först ska jag vattna blommorna. Jag häller lite vatten på blommorna, men det mesta hamnar på golvet. Jag lägger tillbaka fjärrkontrollen på bordet för att gå och hämta lite papper att torka upp vattnet med.

Sedan går jag tillbaka till hallen för att försöka komma ihåg vad det var jag planerade att göra.

Vid dagens är slut är tvätten fortfarande inte tvättad, räkningarna är inte betalda, det står en flaska med varm juice på bänken, blommorna är inte vattnade, det finns fortfarande bara en check i mitt checkhäfte, jag kan inte hitta TVns fjärrkontroll, jag kan inte hitta mina glasögon och jag har ingen aning om var posten har blivit av.

Jag försöker förstå varför ingenting har blivit gjort idag; det är förbluffande för jag vet att jag varit upptagen hela dagen och jag är helt FÄRDIG!!

Utredning ang LSS-insatser

Detta är en utredning som jag fick hemskickad i början av juli.



Utredning:
LSS-insatser



Bakgrund
Nee-Kee är uppvuxen i XXX. Hon har vuxit upp tillsammans med sina föräldrar och sin bror. Syskonen har inte samma pappa. När Nee-Kee var 4 år flyttade hennes två morbröder in hos familjen eftersom deras mamma, hennes mormor, gick bort. De har alltid varit som bröder för Nee-Kee.


När Nee-Kee var tio år gammal hade hon kontakt med BUP. Anledningen var att hon hade blivit utsatt för sexuella övergrepp i sex månader. De på BUP ansåg att det inte var något fel på Nee-Kee.


Nee-Kee och modern står varandra mycket nära. De har en kompisrelation. Modern ställer inga krav och de pratar med varandra som kompisar. Nee-Kee tycker att det är bra nu när hon är vuxen, men det var inte bra när hon var mindre. Nee-Kee tycker att modern skulle ha ställt krav på henne som barn (? det stämmer inte). Modern lät fadern hantera situationer när Nee-Kee inte gjorde som modern sa. Fadern blev arg och slängde in henne på hennes rum, han satte sig i trappan och vaktade så att hon inte gick ut. Han kunde hota Nee-Kee och hon blev rädd. Idag är Nee-Kee delvis rädd för sin far. Nee-Kee beskriver sin fars humör som en berg- och dalbana, har tryckt ner henne mentalt och har slagit henne vid några tillfällen. Faderns humör är värst när han dricker. Nee-Kee var 8-9 år när hon upptäckte att hennes far drack alkohol.


Nee-Kee har medicinerats sedan hösten år 2008 och har varit inlagd på psykiatrisk avdelning två gånger. Nee-Kee har under åren 2008-2009 tagit flera tabletter än vad som har varit ordinerat vilket har resulterat i att hon blivit inlagd. Fadern såg att Nee-Kee mådde dåligt men trodde det var en tonårskris. Modern valde att inte se då hon ville att det skulle vara som vanligt.

Nee-Kee's familjesituation är mycket brokig så hennes ena morbroder avtjänar ett straff på Tygelsjöanstalten och hennes morfar som hon ofta besöker och där hon känner sig trygg har alkoholproblem.




Aktuell situation
Nee-Kee är en nittonårig ung kvinna som tillsammans med sin mor bor i XXX. Föräldrarna separerade nyligen och då flyttade Nee-Kee och modern till eget boende.
Nee-Kee går på gymnasiet och läser barn och fritidsprogrammet.
Nee-Kee berättar att hon inte vill arbeta med barn utan har en önskan att få arbeta på ett hunddagis.
Nee-Kee har själv en hund.


Nee-Kee är idag aktuell på socialförvaltningen och har ett beslut på kontaktperson jml 4 kap § 1 SoL. Enligt Nee-Kee och hennes socialsekreterare fungerar hon och kontaktpersonen mycket bra. Nee-Kee har förtroende för henne och önskar ha kvar henne som kontaktperson. Nee-Kee har under utredningstiden ansökt om ytterligare insatser i form av ledsagarservice jml § 9:3 LSS samt daglig verksamhet jml § 9:10 LSS. Nee-Kee har önskemål om vem som ska vara hennes ledsagare. Nee-Kee berättar att hennes brors flickvän Emma är en vän och en person som Nee-Kee tycker om att umgås med och känner sig trygg med. Nee-Kee har likaså önskemål om utflyttad daglig verksamhet. Nee-Kee vill ha sin sysselsättningen på ett hunddagis, Nee-Kee vill gärna hitta ett arbete där hon kan arbeta med djur.


Under de mötet utredaren haft med Nee-Kee har hon svårt med ögonkontakt och varit lite reserverad. Nee-Kee har uttryckt osäkerhet inför LSS, hon är orolig att det inte kommer att bli det samma som tidigare. Nee-Kee berättar att hennes kontaktperson idag stöttar henne och Nee-Kee ger exempel på situationer som hon är orolig över. Hennes kontaktperson och Nee-Kee har varit ute och fikat då har kontaktpersonen tagit hand om allt, betalning, beställning och dyl. Utredaren förklarar för Nee-Kee att målsättningen med kontaktperson jml LSS är att träna Nee-Kee till självständighet och att hon en dag själv ska kunna utföra beställning och betalning av fika. Nee-Kee berättar att hon känner sig osäker inför dessa aktiviteter. Nee-Kee berättar att hon har en låg självkänsla och ett lågt självförtroende men att hon gärna vill känna sig starkare och få ett bättre självförtroende.


Nee-Kee har likaså under utredningen e-postat till utredaren. Där visar Nee-Kee en stor självständighet. Hon skriver att hon själv sökt upp information på Internet och har frågor kring informationen hon sökt fram. Utredaren uppfattar att Nee-Kee har lättare för att uttrycka sig via datorn och har förmåga att på egen hand ta fram relevant information.


Nee-Kee beskriver sig själv som ensam och att hon har svårt för att ta kontakt. Hon vill gärna ha någon som följer med henne på olika aktiviteter eftersom hon har svårt för att ta för sig av vad samhället kan erbjuda henne. Nee-Kee berättar att hon inte har några vänner och att han inte kommer ut så ofta. Hennes närverk är begränsat till modern och broderns flickvän. Nee-Kee uppger att kontakten med Emelie är god och att hon har varit ett stöd för henne när hon har behövt henne. Nee-Kee önskar ha Emma som sin ledsagare då hon känner sig trygg med henne. Nee-Kee berättar om sin hund och att den betyder väldigt mycket för henne.




Hjälpbehov
Nee-Kee har enligt egen utsago svårigheter att komma ut på aktiviteter. Nee-Kee har svårt för att ta för sig av samhällets utbud, har svårigheter med att knyta kontakter. Nee-Kee har behov av socialexponering och träning i att våga göra aktiviteter på egen hand.




Funktionshinder
Utredning gjord av leg. psykolog daterad 2009-08


Utifrån psykometrin uppfyller Nee-Kee kriterierna enligt DSM IV för Autism.




Bedömmning
Den utredning som nu företagits har framkommit att Nee-Kee har diagnosen Autism. Därav omfattas Nee-Kee av lagens personkrets jml § 1:1 LSS.


Nee-Kee har vuxit upp tillsammans med en far som dricker alkohol på ett destruktivt sätt och som har under Nee-Kee's uppväxt tryckt ner henne och behandlat henne som nedvärderande. Nee-Kee har som barn blivit utsatt för sexuella övergrepp, hon hade samtalskontakt via BUP. Hon har likaså blivit utsatt för våldtäkt där hennes polisanmälan inte ledde till åtal. Det finns flera faktorer som sammantaget lett til  och kontaktpersatt Nee-Kee mår psykiskt dåligt. Hon har en låg självkänsla och ett dåligt självförtroende. Nee-Kee har under en tid haft insatser via socialtjänsten, så som samtalsstöd och kontaktperson.


Nee-Kee ansöker om ledsagarservice, kontaktperson samt daglig verksamhet.


Utredaren gör bedömningen att Nee-Kee har behov av kontaktperson med syfte att komma hemifrån på olika sociala aktiviteter. Detta för att stärka Nee-Kee's självkänsla och motivera och stötta henne till ett mer självständigt liv. De t är likaså utredarens bedömning att Nee-Kee har ett behov av daglig verksamhet under en period för att sen successivt slussas till en eventuell anställning.


Utredaren gör bedömningen att den sökta insatsen ledsagarservice skall avslås så behovet av att komma ut på aktiviteter och ta del av samhällets utbud kan tillgodoses av insatsen kontaktperson och daglig verksamhet. Utredaren anser att det är av vikt att Nee-Kee's relation till Emma vidhålls som tidigare, då det är viktigt att det inte läggs något uppdrag på en familjemedlem. Då utredaren anser att Nee-Kee ska ha samma förutsättningar som andra yngre vuxna att kunna umgås med sin familj och att de finns där om Nee-Kee behöver stöd och uppmuntran.


Beslut
att Nee-Kee omfattas av lagens personkrets jml § 1:1 LSS
att behov jml § 7 LSS föreligger
att bevilja kontaktperson jml § 9:4 LSS med en gång per vecka.
Beslutet gäller from 2010-08-01 tom 2011-09-30. Beslutet kan omprövas vid ändrade förhållande.


att bevilja daglig verksamhet jml § 9:10 LSS.
Beslutet gäller from 2010-07-01 under förutsättning att förhållandena ej väsentligen förändras.
Uppföljning /omprövning av beslut sker automatiskt genom kontakt från handläggare eller tidigare begäran av den enskilde.


att Nee-Kee omfattas av lagens personkrets jml § 1:1 LSS
att behov ej föreligger jml § 7 LSS
att avslå ledsagarservice jml § 9:3
Beslutet gäller from 2010-06-30

Sunny Standup 2010

17 Juli. Ystad, Bollhusparken.

Johan Glans, Özz Nûjen, Hasse Brontén, Ann Westin, Soran Ismail, Karin Adelsköld och Christopher Linnell
DJ - Stephen Simmonds

Kl 12.00 lördag den 17 juli, åkte jag, pappa, Alex, Emelie och Johan till Ystad - Skånes bästa sommarstad. 

När vi kom fram till Ystad besökte vi först hotellet där vi skulle sova och sedan gick vi runt på gågatan och letade efter ett bra matställe att äta lunch på. 

Vid 13.30, åt vi lunch och det var även vid den här tiden alla utom jag började dricka. Jag drack bara vatten och åt schnitzel med stekt potatis och bearnaisesås. Det var helt ok. Var lite jobbigt att äta då det försökte regna och vi satt på uteserveringen. Åt fort ifall det skulle komma ett skyfall. Men det kom aldrig något. Efter lunchen tittade vi i affärer och sedan vid 15.30 satte vi oss på en annan uteservering och bara var. De andra drack förstås och jag drack först ett glas Sprite och sedan bara vatten. 

 

 Emelie och Alex på uteserveringen.

Alex och Johan på uteserveringen.

Daddy och jag på uteserveringen.

Minns inte vad klockan var när Emelie och jag gick in på vårt hotell rum för att duscha och byta kläder inför kvällen. Kan ha varit runt 16.30-17.00. Vi hade bokat bord på Store Thor kl 17.30 i alla fall. 

Vi kom iväg ganska sent till Store Thor. Tror klockan var runt 17.40. Men det var inga problem. Alex och Johan gick i förväg. Jag åt bonusetta med tomat och lök till förrätt, mycket god. Gillar egentligen inte lök, men den här löken smakade inte förrän efteråt. Maten kom säkert in inom 3 minuter efter att man svalt sista tuggan av förrätten. Jag fick schnitzel med stekt potatis och pepparsås. Världens godaste schnitzel måste jag säga! Och salladen ska vi inte prata om, så himla god! Ville bara äta till jag storknade, vilket jag nästan gjorde. Fick även en jätte jätte jättegod panacotta med bär till efterrätt. Det var säkert minst 30 minuter efter maten. Den var precis lagom stor. En mycket större hade jag inte orkat.

 

 Hela gänget utom Emelie på restaurangen Store Thor. 

Klockan var strax innan 20.00 när vi begav oss från restaurangen mot bollhusparken. Föreställningen skulle börja 21.00 men eftersom det var onumrerade platser ville vi vara ute i god tid. Och tur var väl det, för precis efter oss kom en hel hög med människor. Det var lite jobbigt att vänta i en timme innan det började men tiden gick ganska snabbt.

  

 Här ligger Alex och Johan innan föreställningen.

 

 Emelie och Alex innan föreställningen.

 Scenen innan föreställningen.

23.30 var föreställningen slut. Då var jag helt utmattad. Mest psykiskt men även fysiskt. Under föreställningen fick jag sådana hugg som jag kan få ibland. Tog några djupa andetag och då lättade det. Blev lite förvånad att de kom först på kvällen och inte redan på dagen. Kanske ett tecken på att jag klarar mer idag än innan?

Väl inne på hotellrummet kunde jag knappt hålla mig vaken. Fick verkligen kämpa. Det dröjde inte länge förrän de andra också blev trötta och ville gå och lägga sig. 

Alarmet på telefonen ringde 8.00 nästa morgon och då var det bara att snabbt klä på sig, borsta håret och iväg till frukosten. Jag tog en macka med skinka och tomat, ett ägg i kopp och ett glas äppelsaft. Som vanligt efter att jag har ätit frukost nästan direkt efter att jag stigit upp, måste jag göra nummer 2. Även när vi kom hem igen fick jag göra det igen. Efter frukosten gick vi alla upp på rummet och packade våra grejer, sedan åkte vi hem.

Ny soffa

 Denna soffan blev det, fast i brun. En trea plus en tvåa.

Den är i Microfiber, har 9 cm höga ben och den är brun. Precis en sån mamma ville ha!

Igår eftermiddag runt 16.00 frågade mamma om vi skulle ut och köra en runda. Jag blev först helt chockad och trodde att hon skojade. Men hon verkade allvarlig och jag trodde att hon ville köra hem till daddy. Inte heller det var rätt. Hon ville ut och titta på soffor.


Vi körde till Home Zone. Men vi blev båda väldigt besvikna. För det första, det var dyrt och för det andra, det var ett litet varuhus med ett litet utbud. Vi gick bara snabbt igenom och sedan ut igen.


Mamma ville köra till Thysells i Anderslöv, men visste inte hur man kom dit från Home Zone. Hon ville först köra hem och sedan dit för att vara säker på att hon hittade dit. Men jag övertalade henne och sa "ta motorvägen mot Trelleborg. Anderslöv tillhör Trelleborgs kommun så det måste finnas en avfart dit." Hon lyssnade som vanligt på vad jag säger, så vi körde motorvägen mot Trelleborg. Men det kom aldrig någon avfart mot Anderlöv. Till slut hamnade vi inne i Trelleborg, så vi körde rakt igenom och in på väg 108. Där visste mamma att det fanns en skylt lite längre fram i en rundel mot Anderslöv. Vi kom till en rundel och där fanns en skylt mot Anderlöv. Thank God! Efter säkert 40 minuters biltur, var vi framme. Äntligen!


När vi kom fram möttes vi av en enorm byggnad på hela 9000 kvm! Det var så ENORMT! Och så många soffor de hade! Herregud! Hur kunde vi hitta EN som vi ville ha? Det var nog tack vare mammas alla krav på hur soffan skulle vara. Den skulle vara av microfiber, helst brun och den skulle ha ben så att man kunde damsuga under den. Det var de tre kraven hon hade.


Hon hade bestämt sig, den skulle hon ha. Jag trodde att vi bara skulle titta men när hon går fram till disken där personal finns säger hon ungefär, "Hej, jag vill köpa en soffa". Jag höll på att tappa hakan.


På tisdag nästa vecka kommer vår nya soffa. Det enda negativa är, var ska den "gamla" soffan ta vägen?

Fakta om autism / Aspergers syndrom

Autism kan vara svår eller lättare.

Lättare autism kallas också för högfungerande autism.

Det är ofta samma sak som att ha Aspergers syndrom.

Man brukar kalla autism för autistiskt syndrom

och Aspergers syndrom för autismspektrumstörning.

Jag har fått diagnosen autistiskt syndrom, vilket är detsamma som autism. Eftersom jag är normalbegåvad, har jag högfungerande autism, vilket är detsamma som Aspergers syndrom. Hängde du med? Djungeln med begrepp är enormt stor.

Jag ska skriva lite kortfattat om vad högfungerande autism (HFA) /Aspergers syndrom (AS) är. Det är en lättläst och kortfattad version från autism.se.

Kortfattad fakta om Autism / Aspergers syndrom

AS/HFA är ett funktionshinder inom autismspektrumet som framför allt innebär ett annorlunda sätt att tänka och uppfatta och bemöta sin omgivning.

Förmågan att umgås och samspela med andra människor är annorlunda. Man kan ha svårt att förstå innebörden i andras gester, miner, tonfall och kroppsspråk. En del undviker ögonkontakt. Man kan ha svårt att intuitivt förstå andras känslor och outtalade önskemål. Ofta har man även svårt att förstå abstrakta uttryck och ett språk med dolda budskap. Istället vill man ha en rak, tydlig, och konkret kommunikation. 

Många som har AS/HFA föredrar fasta vanor och rutiner. Det är också vanligt att ha specialintressen. En del är väldigt fokuserade på sitt intresse och blir därför mycket kunniga. 

För att få diagnosen bör man ha en intelligens inom den så kallade normalvariationen. Personer med AS/HFA har alltså inte en utvecklingsstörning. Men precis som i den övriga befolkningen har man olika intelligens, några har hög och andra har normal eller svag. 

Det är vanligt att begåvningen är ojämn. En person kan till exempel ha en hög akademisk examen och samtidigt ha svårt att klara sitt praktiska vardagsliv. Konsekvensen kan bli att omgivningen ibland ställer för låga krav och ibland för höga. 

Ett krav för att få diagnosen HFA/AS är att man har allvarliga svårigheter att klara sitt dagliga liv. Om man inte har problem i vardagen i skolan och/eller på arbetet kan man alltså inte få diagnosen även om allt som står ovan stämmer. 

Det är vanligt att personer med AS/HFA har en annorlunda perception, även om det inte finns med i diagnoskriterierna. Det innebär att man kan vara extremt känslig för vissa ljud, ljus eller lukter, att vara känslig för beröring, att ha svårt med balansen eller ha svårt att hantera flera sinnesintryck samtidigt. Det här kan bidra till att man till exempel inte trivs på platser med mycket folk.

Till sist. Personer med AS/HFA är lika olika sinsemellan som människor utan den här diagnosen. Därför är det viktigt att ta reda på vilka styrkor och svårigheter varje person har. Det finns inte en lösning som passar alla.

Diagnos och läkarutlåtande

Förra året i september gick jag till en psykolog som skulle utreda mig. Jag hade sedan tidigare kontakt med socialen och de behövde ett läkarutlåtande angående mitt tillstånd. Men eftersom jag inte åt några mediciner ansåg de på psykkliniken att en psykologutredning passade bättre.
Jag hade då ingen aning om vad denna utredning skulle betyda för mig eller vad den innebar. Jag trodde att han bara skulle prata med mig och säga att jag var deprimerad. Det första han sa till mig när vi träffades var just "Du är inte deprimerad".

Psykologutlåtande angående Nee-Kee


Bakgrund:
Nee-Kee kom till oss på remiss under frågeställningen Aspergers Syndrom. Nee-Kee har haft svårt att hantera omvärldens krav och reagerat med en depressiv läggning samt desperata handlingar. Vid vårt första samtal kunde man observera ett beteende som tedde sig autistiskt i sitt funktionssätt.


Tillfällen: 2009-08-12, 2009-08-21, 2009-09-03


Metoder:
Intervju med Nee-Kee's mor. WAIS III, RCFT, CATS, ADOS


Intervjuer:
Modern berättar om ett barn med en egen sömnrytm och som skrek mycket. Hon har haft klassiska raserier redan barndomen som följs av missuppfattningar. Nee-Kee brukade komma hem väldigt ofta från skolan. Man skulle räcka upp handen om man ville svara på en fråga eller om man ville få hjälp. Fick hon inte svara på en fråga eller fick hjälp så gick hon hem.


Resultat:
Utvecklingsmässigt kan man följa autism i Nee-Kee's liv. CAST (Childhood Asperger Syndrome Test) har en cut-off på 15 poäng för att anta att AS/autism yttrade sig redan i barndomen. Nee-Kee erhåller 24 poäng.


ADOS korrelerar med CAST med ett resultat som ligger dubbelt så högt, en cut-off för autism.
RCFT: indikerar svårigheter med återgivning samt inkodningsproblem vilket bidrar till en generell inlärningssvårighet.
WAIS III med ett resultat på hela skala på IQ 84 bidrar med en typiskt autistisk profil dvs stora ojämlikheter inom den verbala index samt den lite bättre performance inom en låg begåvning dock ej utvecklingsstörd.


Sammanfattning:
Sammantaget kan sägas att utifrån psykometrin uppfyller Nee-Kee kriterierna enligt DSM IV för Autism.

Jag har vid två tillfällen gått till läkare för ett läkarutlåtande. Ska försöka kortfatta dessa.

Läkarutlåtande om hälsotillstånd

Diagnos: F84.0 Autistiskt syndrom (Diagnoskod enligt ICD-10)

Redan som liten kunde man konstatera att pat hade en helt egen sömnrytm och att hon skrek omotiverat mycket. Man berättar också att hon som mycket liten hade klassiska raseriutbrott p.g.a att hon missuppfattade signaler från omgivningen. Pat kommer ofta hem från skolan utan att vara ledig, detta också p.g.a missuppfattningar. Vid väldigt många tillfällen i skolan, när hon inte fick som hon ville valde hon att gå därifrån och gå hem. Pat hade kontakt när hon var väldigt liten med BUP som enl modern inte tyckte det var något fel på henne.

Status: Neutralt stämningsläge . Fullt orienterad. Mycket tystlåten. Svarar korrekt på rakt ställda frågor. Utvecklar dock inte resonemang. Sitter tyst långa stunder i undersökningsrummet. Fullt orienterad i tid, rum och person. Inget psykotiskt framkommer. Inga depressionstecken framkommer. Dock framkommer det att pat gör vissa beteenden för att uppleva smärta och därmed få ångestlindring. T ex har hon nyligen bitit sig i fingrarna eller skavt knogarna mot tänderna. Inga suicidala tankar eller planer idag, obefintlig suicidrisk. Pat är psykologtestad utav psykolog här och befunnen ha ett autistiskt syndrom.

Pat har svårt att ta instruktioner och svårt att förstå sociala signaler. Hon har påtagligt bristande förmåga att använda varierande icke verbala beteende såsom ögonkontakt, ansiktsuttryck, kroppshållning och gester som ett led i den sociala interaktionen. Hon har också oförmåga att etablera kamratrelationer som är adekvata för hennes utvecklingsnivå. Hon har också brist på spontan vilja, att dela glädje, intressen eller aktiviteter med andra. Även brist på social och emotionell ömsesidighet. Hon har också en kvalitativ nedsatt förmåga att kommunicera. Hon har också stereotypa upprepande  motoriska maneér som att vrida fingrar och händer.

Test: Pat utfrågas om olika saker som har med förståelse av underförstådda betydelser samt test av sociala signaler vilket pat inte kan medverka i. Ger knappt ögonkontakt mer än på direkt uppmaning och då väldigt korta stunder vilket också försämrar kontakten när detta väl utförs. Ingen ansiktsmimik, stel kroppshållning, inga gester eller annan icke verbal kommunikation.