Ett STORT Grattis till lilla mig!
Idag har jag levt i 20 hela år! Helt otroligt vad tiden har gått fort. Känns som om det var igår jag gick ut 9:an, förra veckan jag började skolan och en månad sedan jag gick på dagis. Men det är 5 år sedan jag gick ut 9:an, 14 år sedan jag började skolan, 15 år sedan jag gick på dagis!
Många i min situation hade nog varit väldigt glada för att bli 20 år, men inte jag. Ju äldre man blir, ju fler krav på dig blir det... Jag känner mig inte ens som 20 år. Jag känner mig som 15 kanske. Jag är inte på samma nivå som jämnåriga. Jag har inte heller varit med om sådant som de flesta 20-åringar har. Jag har aldrig druckit, har dock smakat någon gång hemma, men jag anser att det var påtvingat. Det var inget jag ville, och det är något som jag ångrar efteråt att jag gjorde, jag ville bara tysta tjatet från min pappa. Har aldrig heller rökt, festat, kört moppe, hittat på hyss, varit ute, gått på disco, sovit över, gått på kalas, osv osv osv...
Nu är jag 20 år och har fortfarande inte gjort detta! Det är inte så att jag är ledsen för det eller att det är något som jag skulle vilja göra. Hade jag varit "normal", hade jag velat göra allt det där som alla andra "normala" gör. Men jag är är inte "normal", jag är annorlunda, lite udda, lite konstig och speciell. Jag är jag, det kan ingen ta ifrån mig. Är man "normal", är man som alla andra, man är en i mängden, man flyter med, ingen lägger märke till dig. Är man däremot annorlunda, inte som alla andra, då sticker man ut. Alla lägger märke till dig. Det kan vara både bra eller dåligt. Ibland vill jag bara försvinna i mängden. Men samtidigt vill jag inte göra sånt som alla andra gör. Jag vill göra det som intresserar mig och som jag tycker är kul.
Kalaset blir inte förrän den 7 augusti på lördag. Både längtar och fasar för det. Kommer bli mycket folk, vilket är lika med ångest, panik, hjärtklappning, svårt att andas, blir stum, handsvett osv.
Grattis en gång till, hihi :)
SvaraRadera