I onsdags skickade Katja, kurator på gymnasieskolan som jag slutade på i våras, ett sms och frågade om jag kunde komma fredag den 20 augusti klockan 08.30, att hon ville göra ett avslut, då jag har träffat henne ett antal gånger förra terminen. Jag skrev att jag kunde och tänkte inte så mycket på konsekvenserna av det.
Idag vaknade jag självmant 05.36, insåg att det var bara 24 minuter kvar till alarmet skulle gå. Fick PANIK! Försökte lugna mig, men det gick inte. Andningen blev fortare, hjärtat slog fortare, började svettas, samtidigt som jag frös, fick sådana hugg som jag kan få ibland i bröstet, på samma sida som hjärtat, vet inte vad det är, kanske hjärtklappning? Fick dödskänsla, gjorde så fruktansvärt ont! Det kändes verkligen som om någon högg en kniv i mig, inte bara en gång, utan flera. Jag bestämde mig för att skriva ett sms till Katja och säga att jag inte kommer. Kände mig så värdelös och hopplös. Ville bara försvinna. Efter att jag släppt ut hundarna, lade mig på sängen och kröp in under täcket. Somnade om igen och vaknade till vid 8, 9 och 10, sedan steg jag upp.
Nu sitter jag här i vardagsrummet med datorn och har fortfarande väldigt ont i bröstet. Mår så himla dåligt just nu. I sådana här lägen tänker jag ofta på döden. Undra hur det känns? Vilket sätt är minst smärtsamt? Jag har alltid velat hänga mig om jag skulle ta livet av mig, men nu har jag nog ändrat mig. Hoppa från en bro, hade nog varit snabbt och enkelt. Att hänga sig tar sådan tid innan man dör. Hoppa från en bro till motorväg eller till vatten? Hmm.. Det får nog bli motorväg, då dör man av smällen. Men om det är vatten, måste man dö av drunkning. Att hoppa från en hög byggnad hade inte heller varit fel. Tyvärr eller kanske lika bra finns det inga broar eller höghus där jag bor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar