Steg upp vid 09.00 på morgonen och satte mig vid datorn som vanligt. Tiden bara rann iväg, för helt plötsligt var det inte mycket tid kvar innan mamma och jag skulle köra till daddy. Jag skyndade mig att prova de kläder som jag hade tänkt ut på kvällen dagen innan att jag skulle ha. Jag bestämde mig för att ha leggings, jeans-kjol och en t-shirt. Flera veckor, till och med månader innan hade jag bestämt mig för att ha på mig en klänning som jag hade beställt från Ellos. Men jag ändrade mig in i det sista. Efter att jag valt kläder gick jag och duscha, rakade även mig under armarna och på benen, det lilla som jag hade missat med epilatorn. Brukar i vanliga fall inte raka/epilera mina ben, men jag visste att det skulle komma mycket folk. Mycket folk är lika med mycket blickar som är lika med mycket fokus på MIG! Vilket i sin tur är lika med PANIK.
Mamma fixade mitt hår med min platt/lock-tång som jag har fått från mamma i julklapp men som aldrig blivit använd. Så den blev invigd igår! Jättefint blev det, hade velat se ut så alltid! Men det hade aldrig funkat i längden. Jag kan bara inte fixa håret varje dag, det funkar inte. Och för den delen kan jag inte fixa håret själv, någon måste alltid hjälpa mig.
Vi kom i alla fall iväg till daddy vid 13-tiden. Alla gästerna skulle komma 15.00, alltså om två timmar. På den tiden skulle vi göra förrätterna, koka riset, värma grytorna, duka etc. Det gick bra, ingen stress där inte. Klara vid 14.10.
Fick en jättefin bukett med röda rosor av daddy och mammy.
Förrätten, den ena sorten. Vi gjorde två olika.
Den på bilden är en röra med skinka och lök (blää lök!) och gul tomat ovanpå.
Den andra vi gjorde var ishavsröra med räkor och dill ovanpå (mmm muums vad gott det var)
Första gästen kom 14.30 och det var smurf (morfar). Fick vara lite social med honom en stund. Inget krävande förstås, det är ju bara han som prata och du kommer in med dina "mm" eller "okej" ibland. Kan bli vääldigt tröttsamt, men det dröjde inte länge förrän farfar kom. Fick ett handgjort kort med 5 stycken 100-lappar i. Så sött. Han är såå underbar. Man kan inte tro att han fyller 80 nästa år! och smurf som är lite "off" som jag brukar säga, han lever lite i sin egen värld och hänger inte med, är 64 år! Man skulle kunna tro att det var smurf som var 80 och inte farfar! Inte långt efter att farfar kom, kom det bara fler och fler. Och det blev bara mer och mer panik. Det blev så mycket på en gång, folk som gratta mig, krama mig, pratade mig, gav mig presenter och samtidigt skulle försöka avskilja allt. Smet iväg emellanåt, lämnade och öppnade presenter i vardagsrummet. Ville inte öppna dem inför alla.
När alla hade kommit åt vi förrätten. Jag och Doris tog först och satte oss sedan där inne för att det var lite svalare än där ute. Sedan fyllde alla bara på till det var fullt. Resten fick sitta ute. Hade tur som fick ha Ingrid vid mitt bord, hon är en bra underhållare. Jag satt bara där, lyssnade och skrattade lite.
Tiden gick väldigt fort, kändes som 5 minuter när mamma kom och sa att vi kunde gå och ta mat. Jag och Dani tog först igen. Det var kycklinggryta, en med currysås och en med apelsinsås. Jag tog först den med curry sedan lite av den med apelsin. Mycket gott. Speciellt curryn, var såå sugen på curry. Mmmums..
Smurf med sin dricka.
Farfar
Brorsan
Morbror Johan med flickvän Ella
Birgitta och Baloo
Birgitta
Baloo
Tomas 16 år . Birgitta och Baloos son.
Peter och Inger
Peter
Inger
Doris 15 år. Inger och Peter dotter.
Fredrik 17 år. Inger och Peters son.
Min gudmor Disa son Oskar, 6 år.
Spelar fotboll och har precis gjort mål. Nye Zlatan?
Oskar igen. Såå otroligt söt. Vill ha! Mamma kan jag få en lillebror?
På kalas sjungs det alltid "vi gratulerar" och det äts tårta. Så varför skulle jag få slippa det igår? Man kunde ju alltid drömma. De tvingade mig att stå där som ett fjån, de pratade i mun på varandra, kunde inte urskilja alla röster, vem som sa vad och vad de sa. Usch, det var en hemsk upplevelse. Tycker inte om kalas! Inte den biten i alla fall.
Min fina fina tårta. Jag som bebis och Chilly som valp.
Fika-bordet med tårtan, kakor och kaffe.
Efter den hemska upplevelsen delade pappa upp en bit till mig. Satte mig på samma plats som när vi åt middag och åt min tårtbit. Mycket god tårta måste jag säga!
Efter fikan ville Emelie som nyss hade kommit hem från jobb, titta på alla foton som jag hade tagit. Sedan ville hon fota mig med kameran! Oh my GOD! Fota mig? Va? Nej, nej, nej, nej, NEJ! Emelie är envis och gav sig inte. Jag gav upp, lika bra. De kan ju raderas efteråt, det är min kamera. Okej då.
Emelie är en bra fotograf.
Gått en gymnasielinje med mycket fotografering.
Men därför väldigt unikt och väldigt äkta!
Alla gästerna gick hem nästan samtidigt, runt 21-tiden. Mamma och jag gick hem vid 22-tiden. Ingen kan ana hur slut och utmattad jag var när jag kom hem. Oh God! Jag kunde inte hålla ögonen öppna, men jag kunde inte heller sova. Jag var ju inte trött, jag var utmattad av att vara social i så många timmar. från 14.30 till 22.00, det blir 7,5 timmar! När jag hade gått och lagt mig vid 23-tiden låg jag och bara vred och vände mig i säkert 2 timmar innan jag kom till ro och kunde somna. Det var så mycket sinnesintryck, allt småprat, allt ljus, ja precis allt! Fick hela tiden tänka, eller försöka tänka, ifall jag gjorde rätt. "Håller jag besticken rätt?", "äter jag rätt?", "dricker jag rätt?", "sa jag nu rätt?" osv. Min hjärna är inte skapt för att klara av så mycket aktivitet på en och samma gång och verkligen inte i 7,5 timme! Inte konstigt att man blir helt slut...
Guuud va fina alla bilder e!
SvaraRadera