Det bestämdes igår att mamma skulle väcka mig 07.30 för att hon skulle köra mig till ett möte. Jag gick och lade mig tidigt, men somnade inte förrän vid 01.00. Natten innan sov jag som sagt bara 3-4 timmar. Och när mamma idag försökte väcka mig, var det som om hon var låångt långt borta. Jag hörde en röst, men jag kunde inte urskilja vad det var eller var det kom ifrån. Hon fick kalla på mig flera gånger innan jag ens reagerade och orkade få ur mig ett "ja". Den känslan har jag aldrig upplevt förrut. När någon har kallat på mig för att väcka mig tidigare, har jag reagerat och kunnat svara direkt. Idag var hela min kropp förlamad och paralyserad...
Mötet gick i alla fall bra. Det var fortsättning på min ADL-bedömning. Nu är alla papper ifyllda, vad jag förstod utav arbetsterapeuten. Nästa gång, alltså imorgon, ska jag göra en praktisk övning. Jag ska baka en sockerkaka, som jag har gjort miljontals gånger förr med mamma -.- Jaja, vi får se hur det går. Det kanske är ett helt annorlunda recept att det ändå blir som att göra något jag aldrig gjort förut. Pirrigt och nervöst är det i alla fall! :o
Nu ska jag kela lite med Armani :p ha det!
<--- Armani xD såå söööt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar