Igår åkte Emelie och jag till Habiliteringen för att vara med på en så kallad kamratgrupp. Det är ett antal personer med Asperger syndrom / högfungerande autism, kurator och arbetsterapeut, som gör olika saker tillsammans. Igår skulle de spela spel.
När vi kom dit, tog Emelie först en cigg, vi var ca 10 minuter tidiga. Sedan gick vi mot dörren, det stod ett antal människor innanför. Eftersom dörren alltid är låst, försökte Emelie få kontakt med de där inne. Själv tänkte jag precis säga till Emelie att man kunde ringa på ringklockan, men då öppnade kuratorn dörren. Samma kurator som jag träffade på mitt första besök på habiliteringen. När vi gått in genom dörren, försvann helt plötsligt alla människor. Kuratorn sade "vi ska vara i detta rummet här" eller något i del stilen. Vi följde efter in i ett stort rum, med ett stort bord i mitten och med säkert tio stolar. Kuratorn sade åt oss att sätta oss ner och att vi fick gärna hänga av oss om vi ville. Det satt redan jättemånga vid bordet, tror de var 7 stycken. Emelie satte sig bredvid en tjej och jag satte mig bredvid Emelie. Sedan satte kuratorn och arbetsterapeuten sig bredvid mig. En del började prata redan innan vi hade börjat. Det var en sån där pinsam situation, vågade knappt titta på dem. När vi väl började, berättade kuratorn att vi skulle presentera oss. Hon började, sedan var det min tur. Okej, vad ska man säga!? Tänkte jag, samtidigt som jag kände hur paniken kom smygande. Kuratorn sade efter sin presentation "du kan väl också säga vad du heter Nee-Kee", oh crap, är det lönt att säga sitt namn nu när hon redan har sagt det? Jag sade bara lite snabbt att jag heter Nee-Kee, sedan var det Emelies tur. När alla hade sagt vad de heter, tog en av deltagarna fram en påse med några böcker. Han visade och berättade om dem, alla handlade om Asperger eller autism. Speciellt två, emellanåt fler, pratade konstant! Kuratorn fick avbryta och säga att vi nog skulle börja spela innan klockan blev för mycket. Hon delade in oss i lag, så som vi satt. Det blev Emelie, jag och den tjejen bredvid Emelie som ett lag och resten blev två och två. Kuratorn tog fram spelet, det var familjegeni. Yay, det är roligt och det har jag spelat förut, så det är inga nya, kluriga, svåra och jobbiga regler, tänkte jag. Frågorna vi fick var ganska svåra, det var många som ingen av oss kunde, ändå var det barnfrågor! Vi var det andra laget som samlade ihop alla brickor från alla rättsvarande frågorna. Så man kan säga att vi kom tvåa, trotts våra bekymmer i början med svåra frågor. Mitt i spelet avbryter vi för att hämta fika. Där fanns kaffe, te och vatten i dricksväg och sedan fanns det mackor. Jag hade precis ätit innan vi åkte, så jag var inte hungrig. Och för den delen, hade jag aldrig vågat ta ändå, och framförallt inte äta den inför alla! Var egentligen törstig, men jag vågade inte! Emelie tog kaffe. Sedan gick vi och satte oss i rummet igen, pratade en del medan de flesta åt och drack. Tror att jag var den enda som inte tog något. Vi spelade två rundor till, så att alla fick svara på två frågor var per lag, innan det var slut. Sedan sade vi hejdå och gick ut genom ytterdörren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar