Hunddagis i Limhamn

Idag 10.30 gick mamma och jag ut för att bli hämtade av Vera, min LSS-handläggare, som skulle köra oss till Limhamn. Vi skulle besöka ett hunddagis där jag eventuellt skulle börja praktisera.

När vi kom fram, möttes vi av hunddagiset som låg vid ett industriområde lite avsides. Det var en stor enplansbyggnad och några inhängnader, där det satt flera hundar inne. Det var även några människor i gula reflex-jackor ute och gick med två hundar vardera. När vi kommer in, visas vi in i ett rum med ett matbord med stolar och en soffa. Vi satte oss alla tre i soffan och väntade på att ägaren skulle komma. Det satt två hundar i en bur i rummet. En röd och vit cavalier king charles spaniel och en blå/grå dvärgpincher. Så tysta och lugna de var! Där kommer vi, tre helt främmande människor och de är instängda i en bur, men säger absolut ingenting. Framtill Vera går fram till dem för att hälsa, då började dvärgpinchern skälla och morra.

Efter en liten stund kommer ägaren/chefen in och hälsar på oss. Jag fick en känsla av att han inte gillade mig, eller att han tyckte att jag var konstig. Han fick ta tag i min hand, men jag tog inte tag i hans. Jag tog bara fram handen. Sedan satte vi oss ner igen. Han berättade lite om verksamheten. Han var väldigt noga med att jag skulle veta vad jag ger mig in på. Att jag måste gå ut med hundarna hela dagen, att det inte är mys och kel. Det var även viktigt att jag satt och åt tillsammans med dem och var social i åtminstonde en timme under lunchen. Fast jag behöve inte prata, jag skulle vara där, det var det viktigaste. Han berättade även att jag i början bara skulle få gå ut med de mindre hundarna. Jag fick inte gå ut själv överhuvudtaget förrän jag lärt mig var och hur man skulle gå ut med dem. Jag skulle inte heller få vara i rastgårdarna tillsamamns med ca 30 hundar. Det var bara ledare som fick, de som kände hundarna väl. Hela tiden under de ca 15-20 minutrarna som vi var där, kände jag mig illa till mods. Jag fick en känsla av att han också kände att situatioen var jobbig. Att jag inte uppfyllde alla hans krav och förväntningar. Han ville att jag skulle ställa frågor på slutet, men jag hade inga. Han blev på något vis besviken och sade att jag visst måste ha några. Men jag kan inte tänka på sådan medan jag är där och måste lyssna på honom. Efteråt kom det dock många frågor som poppade upp i mitt huvud. Vi åkte i alla fall hem igen efter att ha pratat i bara 15-20 minuter.

Vi pratade med Vera i bilen på väg hem. Vi kom fram till att hon skulle ringa försäkringskassan och fråga hur det gått med ett av mina ärenden angående bostadstillägg och hon skulle även ringa och påskynda de som ska fixa lägenhet till mig. Hon berättade även att jag och mamma skulle skriva till Vera på mailen, om när och hur länge jag ville jobba. Så när vi kom hem och hade funderat både länge och väl, och kommit fram till en bra lösning, mailade vi det till Vera.

Så här såg mailet ut

Hej

Nee-Kee vill gärna börja på hunddagiset nästa vecka. Hon vill jobba tis, ons och tors, mellan 9 och 15, bussen ankommer 08.34 eller 09.04. Hem går den 15.01, 15.16 och 15.46. Att åka buss själv tar mycket på krafterna för Nee-Kee. Hon blir mycket trött, men vill ju orka jobba sex timmar.Vad krävs och hur ansöker man om att få åka med färdtjänst? Nee-Kee behöver både skriftliga och muntliga instruktioner, t ex ett schema. Hon måste veta exakt vad och när hon ska göra saker och ting. Gärna samma artbetsuppgifter varje dag. De bör veta att Nee-Kee tolkar allting bokstavligt, de måste tala rakt och tydligt. Har även svårt att förstå skämt.

Ring eller maila om du undrar över något.
Tel. XXXXXXXXXX
Vänliga hälsningar
Xxxx Xxxxxxx

Vid 16-tiden idag ringde Vera på mammas mobil. Hon beklagade så, men ägaren/chefen på hunddagiset tyckte inte att jag skulle passa in på hans hunddagis. Antagligen har Vera ringt dit och sagt allt det som jag skrev i mailet och ägaren har då blivit rädd. Även om jag fått lite vibbar redan då vi var där, kom beskedet ändå som en chock. Va? Vad är det du säger? Skämtar du eller talar du sanning? Vadå inte passar in? Är det bara pågrund av min Asperger, men jag trodde att han inte visste? Kan någon svara på det!? Jag var självklart livrädd och nervös för att börja jobba, men jag såg faktiskt framemot det. Och nu, helt plötsligt (jag som HATAR plötsliga besked och händelser) blir det inte av! Nu ska Vera leta efter något annat. Tänk så blir det likadant där också. Att när de får reda på vad jag behöver och vill, ryggar de tillbaka. Är det så farligt med lite krav? Ska jag inte ställa några krav och istället gå runt på arbetsplatsen och yra och inte veta vad jag ska göra, när, hur och varför?

Får hoppas att det går bättre på nästa ställe, att Vera redan innan vi besöker dem, berättar tydligt för dem vad mina krav är. De ska inte kunna säga efter att vi besökt dem att de inte visste något. De behöver inte veta min diagnos, men de kan i alla fall få veta vad jag måste ha för att lyckas med mina arbetsuppgifter.

Åhh så arg, ledsen, besviken, sviken, sårad, chockad och förvirrad jag känner mig just nu! Ska jag dölja vem jag är och lyckas eller ska jag vara mig själv och misslyckas?