Läkarbesök

Idag var mamma och jag på läkarbesök. Hade bokat tid för ett läkarintyg och recept via mina vårdkontakter. Behövde ett läkarintyg för ansökan om färdtjänst och jag behövde även sömnpiller. Färdtjänst hade min LSS-handläggare sagt att jag kunde ansöka om, att jag har rätt till det, och att det är lätt att få, bara man har ett läkarintyg. Nu har jag skickat en ansökan men läkarintyget till kommunen som ska besluta om jag får färdtjänst eller inte. De beslutar även hur länge jag får ha ett så kallat färdtjänstkort, var jag får åka, om jag får ha ledsagare med eller inte osv... En jäkla massa kan de bestämma, som vanligt... De här myndigheterna börjar gå mig på nerverna. Samtidigt är jag så fruktansvärt beroende av dem, att jag skulle kunna gå ner på knäna och be dem göra det jag vill. De har mitt liv i sina händer. Gör de inte det jag önskar eller vill, försvinner en del av min livsglädje. På något vis har man en förhoppning om att de ska godkänna ens ansökan oavsett vad det gäller, samtidigt som jag alltid ställer in mig på att de kommer att neka mig. Innerst inne vill och hoppas man självklart att den blir godkänd. Tror som fan att man blir nedstämd, ledsen, besviken och sviken när man nekas! Det lilla ljus som man såg i den mörka tunneln, släcktes just då man fick beskedet om att ens ansökan nekades. För det är just så mitt liv ser ut, det är en jättelång mörk tunnel. När det händer något roligt, bra eller något jag väntat på, tänds tillfälligt ett litet ljus i tunneln, men så fort den glädjen är borta, försvinner också ljuset och det blir mörkt igen. 

Läkaren skrev så här i intyget.

Handikappets art och varaktighet samt uppskattad gångsträcka
Handikappets art, F40.1 social fobi, samt brist på orienteringsförmåga i syndromet F84.0 autism i barndomen (debut): tillstånden är varaktiga, ej botbara.

Allmänna kommunikationer kan ej nyttjas
Orsak: social fobi med kraftfull ångest i folksamlingar eller överhuvudtaget i kontakt med någon okänd person, Grava problem med orienteringsförmågan, klarar inte ens att hitta till platser hon tidigare besökt. Kan ej använda allmänna kommunikationer, hittar ej till eller från hållplats.

Förflyttning sker med hjälp av
Utan hjälpmedel
Kan åka taxi
Måste hämtas/lämnas i lägenhet (extra behjälplighet)
Annat: de båda beskrivna svårigheterna kan avsevärt förstärka varandra än mer.

Som sagt skrev läkaren även ett recept på sömnpiller till mig. Vilket förvånade mig att han gick med på så enkelt. Hans enda fråga var "sover du dåligt?". Tro fan att jag sover dåligt, annars ber jag väl inte om sömnpiller! Han skrev ut samma piller som jag tidigare tagit, Zopiklon Pilum, 7,5 mg. Får nu bara ta dessa vid behov och jag ska helst dela dem på hälften. Jag är nöjd med det, tänkte inte använda dem mer än fram till praktiken. Då kommer jag säkerligen att kunna sova igen, eftersom det händer något och jag gör något, vilket resulterar i att jag blir trött både psykiskt och fysiskt. Som det är nu, gör jag inget, varken med kroppen eller knoppen, så hur ska jag då kunna bli trött? I alla fall, tänkte inte ta tabletterna, ska mest ha dem som en slags trygghet, om utifall att jag skulle vilja ta dem.

Nej, nu måste jag sluta skriva och skynda mig ner till TVn. Det är Criminal Minds nu! Och mamma kom  precis hem, tjohooo! :D