Igår kväll/natt när jag skulle sova gick det bara inte. Kände mig diffus och inte helt okej. Under kvällen mådde jag inte heller bra, men det blev värre efter att jag lagt mig i sängen. Jag blev ledsen, otroligt ledsen. Fick ont. inom mig. Det gjorde såå ont! Hade tankar på att göra något förbjudet, nåt som jag lovat mig själv att aldrig mer göra. Men igår var jag inte långt i från att göra det. Vad som egentligen fick mig att må så här är bara en sak. Det där som jag nämnt tidigare i ett inlägg, det där som är för känsligt att nämnas. För jag vill inte att det ska vara en del av mitt liv, vill inte veta av det och absolut inte bli påmind. Ändå, nästan varje dag, ska folk prata om det antingen direkt till mig, i andra person eller som om jag inte är där. Fattar folk inte att det gör ont? Att ständigt bli påmind om något som jag mår kasst för. För ärlig talat mår jag inte bra, inte alls bra. Och jag vet inte vad jag ska göra längre. Känns som att jag provat det mesta och inget hjälper. Har alltid levt på förhoppningen att det ska bli bättre när jag flyttat, men nu när flytten börjat närma sig och ska bli verklig, har jag börjat tveka. Vad är det som gör att allt blir så mycket enklare när jag bor själv, egentligen?
För att ha någon chans till sömn tog jag, efter ca 1 timme (som för den delen kändes som 24 tim) en tablett. Dagen innan tog jag också en och då kände jag att den verkade och jag somnade inom 20 min. Igår kände jag att den verkade men jag kunde ändå inte sova! Jag var slö, trött, avslappnad men nej, jag kunde inte sova. Jag tycker inte om att nämna ångest, då jag inte riktigt vet vad som klassas som ångest. Men jag tror faktiskt att det var ångest. Och ångesten var för stor för att försvinna av en tablett. Funderade på att ta fler. Men vi alla vet som hände sist jag tänkte så. Akuten - Psykakut - Inlagd LPT.. Och det vill jag ju inte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar