Sorg

Ligger i soffan. Mina ögon är våta. Chilly sitter hos mig. Hon känner min sorg. Slickar mina tårar. Jag känner tröst. Chilly är bra tröst. Hon ifrågasätter inte. Hon bara tröstar och finns där. Ger närhet och värme. Varför måste just jag vara drabbad??? Och nej inte av asperger. Av något helt annat. Något som just nu känns för känsligt för att nämnas. Jag vill inte vara drabbad av det här! Det har plågat mig så länge nu och för var dag blir det bara värre. Snart dör jag. Det är inte som jag bara säger och inte menar. Det jag är drabbad av, kan döda mig. Eller pga av det jag är drabbad av, kan jag få andra problem som i sin tur dödar mig. Varför just jag? Även om jag är rädd för att dö, vill jag dö i denna stund. Vill inte lida eller behöva känna sorg. Vill bara få ett slut. Leva lycklig. Inga bekymmer. Tyvärr är det inte så.. Bara i drömmar och sagor, inte i verkligheten...