Fan för mig!

Ja, då ska jag snart iväg igen. Till habiliteringen, kamratgruppen. Idag ska det spelas spel och jag är inte alls sugen. Jag känner ingen gemenskap med dem. Alla bor i den hålan, som är 4 mil från mitt universum. De känner varandra mer och vissa träffas även utanför. Jag känner mig extremt ensam och utanför. De senaste gångerna har de även skrattat åt mig när jag sagt något :/ Jag ska vara tyst. Det är jag bra på! Jag brukar inte säga något men ledarna brukar fråga mig ungefär, "vad tycker du NeeKee?", bara för att få med mig i samtalen. Jag svarar såklart. Väldigt tyst och kort. Det slår aldrig fel om jag ändå lyckas säga något fel eller konstigt och de andra skrattar åt mig..
Fan för mig! Jag funderar på att aldrig mer öppna min mun.. De få gånger jag lyckas och kan prata blir det ändå bara fel.. Lika bra att sluta att prata helt och hållet..
Vi får se hur det går..
Nu ska jag försöka äta något innan jag ska iväg. Ha det!
// NeeKee