Okej

Just nu känner jag mig okej, lite lättad faktiskt. Jag jobbade inte idag och för det kände jag mig värdelös. Nu känns det okej. Men jag tog mig iväg till mötet med psykolog C iaf. Det var känslorikt, det mest känslomässiga samtalet hittills. Jag vill inte gå närmare in på vad.
Sedan så berättade hon att läkaren inte vill lägga in mig, att han vill se mig så pass ofta bara för att slippa lägga in mig. Jag kände hur en gnista av hopp och glädje tändes inom mig. Jag har ju varit så rädd i flera veckor. Nu kan jag äntligen andas ut..
Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och öppna ett paket till mamma som precis kom med bud :) Ha det!
// NeeKee