Psyk avdelningen maj 2009 |
Idag var jag på möte med psykolog C. Hon frågade mig om jag kunde tänka mig att åka in till psyk idag, just då jag var där, med henne. Först kändes det okej, men ju mer vi pratade om det, desstu mer förstod jag vad det egentligen innebar. Det var 100% säkert att jag skulle bli inlagd och i så fall på samma avdelning som sist. Helvetets avdelning. Jag blev rädd när minnena kom från tiden då jag faktiskt var där. Det var fan läskigt och extremt ensamt. Vill jag utsätta mig själv för det igen? Nej. C förstod mig. Och hon sade att ingen kan tvinga mig och att hon absolut inte vill pressa mig. Vi kom iaf fram till att jag ska till henne två gånger i veckan och att jag ska ringa henne om det är något. Det känns okej.
Sjuksköterska M ringde också idag. Hon gav mig en tid till läkaren och henne. Sedan gav hon mig ett nummer som jag kan ringa på helgen. Det känns också okej.
Känner mig dock väldigt förvirrad och konstig. Är detta verkligen jag? Och detta som jag upplever och känner, är det på riktigt eller bara en dröm, en mardröm?
C frågade hur jag ska klara mig. Jag vet inte men jag får ta en dag i taget..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar