Idag har ännu ny vecka börjat, ännu en vecka likadan som förra, ännu en vecka att sega sig igenom och ännu en vecka av tråkighet... Men en inplanerad sak händer! På onsdag kl 10.00 ska jag till habiliteringen och träffa psykolog K för sista gången. Sedan dröjer det ända till mars, om jag har tur, innan jag ska träffa en ny psykolog på habiliteringen.
Vad ska jag göra med denna dagen? Denna veckan? Denna månaden? Detta året? Ingen aning. Känns inte som om det är jag som bestämmer över mitt liv, det är myndigheterna. Får jag, flyttar jag till en egen lägenhet, annars måste jag vänta till 2012. Får jag, ska jag börja bowla en gång i veckan. Får jag, ska jag börja praktisera. Får jag, får jag, får jag.... Det flesta besluten som görs i mitt liv, sker på en annan plats av en annan person. Den platsen kallas försäkringskassan eller kommunen. De har mitt liv i sina händer, de kan göra precis vad de vill med det, precis vad de vill. Kanske inte döda mig, men nästintill. Jag är less på ovissheten, att inte veta om jag får eller inte. Jag försöker se framåt, se en framtid. Men jag kan inte, det går inte. Jag vet inte hur mitt liv kommer att se ut om en månad, ett halvår eller ett år. Det kan jag inte säga. Jag kan bara be och hoppas att det jag önskar ska slå in. Förr kunde jag sitta flera timmar och tänka, "när jag får en lägenhet... då ska jag..." osv. När beslutet kom att jag inte alls fick en lägenhet, blev det en chock. Jag blev förkrossad. Idag tänker jag att jag inte kommer att få en lägenhet. Det finns ett uttryck som jag ofta tänker på, "förbereder mig på det värsta och hoppas på det bästa". För det är inte lönt att förbereda sig på något som kanske ska hända. Det är mycket bättre att tänka att det aldrig kommer att hända...
Nu ska jag göra frukost, diska som jag har lovat mammy, och sen får vi se. Kanske att jag sätter mig här igen, vid datorn, spelar lite eller surfar lite. Annars kanske jag går ut... eller inte :o Eller gör något annat, vi får se :) Ha det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar