Panik

Fick panik idag. Psykologen som gett mig min diagnos ringde på hemtelefonen! Mamma var inte hemma och numret som han ringde från var dolt. Trodde att det var morfar, så jag svarade. Annars svarar jag normalt inte i telefon. Jag kunde inte få orden ur min mun, det spelade ingen roll hur mycket jag försökte. Han ville veta varför jag ville få ett längre och mer detaljerat psykologutlåtande. Jag hade skrivit det via mina vårdkontakter på nätet, att jag ville ha det. Hade ingen aning om att han skulle ringa! Han skulle ringa lite senare och prata med mamma istället. Tror att jag fick panikångest eller något efteråt, usch, det var hemskt! Och ovanpå det, är mamma sur på mig för att jag inte berättade för psykologen. Jag kunde ju inte! Fan, vad jag mår dåligt över detta, så nu slutar jag skriva om det! Let's move on!

Taxi hämtar mig om en timme. Ska bowla med Maja och hennes familj. Lite nervöst. Har aldrig träffat den ena dottern. Men det ska nog gå bra, hoppas jag! Självklart är det lite smått panik, speciellt nu efter den händelsen innan idag. Ska försöka att inte tänka på det. Nu ska jag göra mig i ordning, ha det!