och jag känner ingen större skillnad från förra året vid samma tid. Jag står still i min utveckling. Har inte tagit några antidepressiva eller ångestdämpande tabletter sedan i maj 2009. Tyckt att jag klarat mig rätt bra, fram till nu... Ångesten är jobbig. Hemsöker mig om nätterna och även om dagarna. Sertralin, antidepressiv SSRI-preparat, fungerade inte alls för mig. Jag blev djupt deprimerad, självmordsbenägen, gick på någon slags autopilot likt en zombie, blev överkänslig och jag grät för minsta lilla. Åt Sertralin i ungefär ett halvår och på den tiden blev jag inte bättre, snarare sämre. Tre självmordsförsök, överdoser, självskadebeteende och två inläggningar på psyket. Vid andra inläggningen slutade jag tvärt med Sertralin och samma dag eller dagen efter var jag mig själv igen. Känner jag skulle behöva något för min ångest, men aldrig i livet att jag tar Sertralin igen, ALDRIG! Det är ju samma sak som att säga adjöss till livet här och nu. För även om jag ibland känner att livet är för jobbigt att leva, vill jag inte ta mitt liv. Jag vill leva. Men för att leva ett bra liv och kunna fungera behöver jag något för min ångest, min sociala fobi. Vet dock inte om jag vågar prova några tabletter. Min psykolog sade att vi med Asperger har en hjärna som fungerar annorlunda och det var säkert därför Sertralin fungerade som det gjorde på mig, att det inte fungerar likadant som för de neurotypiska. Vågar jag då prova något annat? Kanske att det också ger någon/några bieffekter på mig. Usch! Ångest, ångest, ångest för vad jag ska göra. Vet inte heller vem jag ska kontakta för att få recept. De jag hade till 2009, var ungdomsmottagningen som skrev ut och dit vill jag inte! Tror att det är psykkliniken som jag brukar gå till för läkarutlåtande. Får väl skicka iväg ett mail till dem och fråga vad jag ska göra och vem jag ska vända mig till.
Nu, eller snart i alla fall, är det sängen... mamma är fortfarande uppe och tittar på tv. Natti!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar