Det är jobbigt att vara jobbig. Att veta att man är jobbig är inte roligt och att dessutom veta att du inte kan ändra på det är ännu värre. Om någon frågar mig om jag ska med dem någonstans, låt säga in till stan och bowla kl 17.00 på onsdag, då räcker inte den informationen för mig. Jag måste veta vilka som ska följa med, vem som bokar, hur man bokar, hur mycket det kostar exakt osv. Sedan när vi väl är där måste jag veta var skorna finns, var jag gör av mina egna skor, var kloten finns, vilket jag ska ta osv. Jag vet att om jag inte frågar, kan jag inte släppa det. Går och tänker på det hela tiden, får panik och ångest för att jag inte vet. Minsta lilla detalj som jag inte vet kan få mig ur kontroll, och det får inte hända. Jag måste veta och jag måste ha kontroll över allt annars blir det kortslutning i min hjärna. Ibland blir jag bara så irriterad på mig själv, för att jag måste vara så jobbig, men jag kan inte rå för det. Jag gör det av ren överlevnadsinstinkt, som ett sett att klara av att vara. Fan! för mig! I sådana tillfällen när jag blir så arg på mig själv händer det att jag skadar mig som ett slags straff för att jag är dum. Jag är dum som hela tiden är jobbig, därför måste jag straffas.
Klockan är över 12 och jag har fortfarande inte fått gjort ett skit... Ätit frukost och spelat sims har jag, men sen då? Inget. Måste skärpa mig! Tänker hela tiden, "och så måste det göras" "och det" "och det". Kommer hela tiden på fler saker, vet inte var jag ska börja. Nej, nu får jag fan ta och göra nåt! Ha det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar