Jag är väldigt glömsk. Glömt att skriva om lördagen då jag var ute med familjen. Det var daddy, mammy, Johan med flickvän och Alex med flickvän. Kände mig sååå utanför, ensam och ledsen. Förlåt om mitt humör inte var på topp den kvällen, men jag hade mina anledningar. Mamma och pappa kelade, Johan med flickvän kelade och Alex med flickvän kelade. Vad gjorde jag då? Ingenting. Jag bara stod där som ett fjån och tyckte synd om mig själv och tänkte på min honey. "Tänk om han också hade varit här, då hade jag inte behövt känna mig så ensam.". Men så var det tyvärr inte.. Vi åt middag, som inte var speciellt god... Hade ingen aptit heller. Mätt efter tre spareribs (eller vad det nu heter) och jag hade över 10 st! Åt lite mer än tre, som jag fick kämpa för att få ner. Efter maten skulle vi bowla och jag hade ingen lust. Var inte på humör. Satte mig och tittade på istället. När en serie var spelad övertalade Emelie mig att jag också skulle spela. Jag tog ett par skor och vips så var jag med i bowlingen. Det gick riktigt kasst. Kunde inte fokusera. Lampor som blinkade, folk som skrek, tittade och pratade med mig. Men det som störde mest var att jag inte kunde släppa honey, han fanns där hela tiden i mitt huvud. Så tja, det gick urdåligt. Johan som körde med vänster hand pga av skada i höger hade bara några få poäng under mig! Sååå pinsamt! Men men, jag vet att jag kan bättre, om jag bara kan koncentrera mig.
Kelshy mammas ena chihuahua fick ett anfall idag igen! Hon har kanske fått fem, sex stycken under 3 års tid. Mamma är på jobb så jag fick ta hand om det själv, vilket är bra på sätt och vis. Mamma kan stirra upp sig och få panik, vilket smittar av sig till hunden. Medan jag är väldigt lugn och tar det lugnt. Usch, tycker lite synd om Kelshy, är lite rädd att det är epilepsi, och det kan inte vara kul. Samtidigt kanske medicin kan hjälpa så att hon inte får anfall. Jag har ingen aning om varför hon får sina anfall eller om det ens är anfall.
Ska försöka beskriva hur hon såg ut och hur hon lät när jag sprang ut idag.
Hon gnällde, nästan skrek där ute. Hon gnällde inte bara till, utan hon höll i och gnällde hela tiden. När jag kom ut för att se vad som var fel, fick jag syn på Kelshy som befann sig i en mycket märklig ställning. Rumpan upp i vädret, svansen mellan benen, frambenen nästan i spagat, huvudet lite på sne, ögonen putade utåt och hon hyperventilerade samtidigt som hon gnällde. Typsikt EP-anfall? Det låter som ett och såg ut som ett i alla fall. Får prata med mamma när hon kommer hem och se vad vi kan göra.
Frukost nu! Ha det! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar