Jag var nog väldigt nära en inläggning igår. Och faran är inte helt över, än. Läkaren ska jag träffa på måndag och det är han som bestämmer, även om de säger att jag har större delen av makten. Av erfarenhet, vet jag, att så inte är fallet. De ljuger för att man ska ha förtroende, för att du "frivilligt" ska gå med på falska saker, för att sedan bli lurad och förtroendet raseras. Man blir då skygg och tillbakadragen, nästan rädd för vad samhället kan göra. Jag är maktlös. Och att bli frihetsberövad på detta sätt, är som att bli oskyldigt satt i fängelse. Dessutom är fängelset mycket snällare än psyk. I fängelset, där får du gå ut, du får god mat, du får det och du får det. På psyk, där får du inte gå ut, inte öppna ett fönster, inte gå på toaletten själv, inte ha mobilladdare, inte det och inte det.
Jag hoppas så innerligt att jag inte behöver vara med om detta ännu en gång.. Det är nog i sådana här stunder det är dax att be för sin frihet..
// NeeKee
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar