Bea har varit här igen. Hon stannade närmare två och en halv timme idag. Det var faktiskt riktigt mysigt. Vi hade tjejsnack om allt möjligt, killar, sex, och problem. Saknar verkligen någon att prata med om allt möjligt. En kontaktperson eller en kurator är inte samma som en tjejkompis. Det verkar som att Bea och jag är vänner igen, vi har bytt nummer och allt. Jag vet att hon har en hel del problem, mycket mer än innan. Droger är det största problemet, men jag känner en sådan enorm saknad att det kan vara värt det. Just nu har jag ingen. Jag sitter här hemma, går aldrig ut, träffar aldrig någon och jag pratar inte med någon varken via msn, sms, telefon, eller mejl. Jag är helt ensam. Nu känns det som om det kan komma att ändras. Om jag har tur, kanske Bea och jag börjar umgås igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar