Petra eller pappa?

Pappa ringde och väckte mig idag ca 11.20. Han ville boka tid för övningskörning imorgon. Men jag ska träffa Petra imorgon... Egentligen vill jag inte träffa henne, men jag har avbokat henne så många gånger nu, att jag känner mig tvungen att träffa henne. Pappa tyckte att jag skulle avboka henne igen, men det vill jag inte, eller jag vågar inte rättare sagt. Vad ska jag göra?

Gillar inte ens att övningsköra och då har jag bara gjort det en gång tidigare. Jag kan inte hålla koll på kopplingen och gasen samtidigt, min hjärna hänger inte med där. Och sen vill pappa att jag samtidigt ska styra... Funderar allvarlig talat på att strunta i att ta körkort. Kanske möjligtvis ta körkort för en automatare. De sägs vara lättare, att det är mindre att hålla reda på. Skulle inte våga säga det till pappa... Tänkte säga det som förslag efter min 100:de övningskörningsgång som katastrof, för då kanske han själv funderat på att jag inte kommer att lyckas. Då kanske han förstår och håller med mig. Det lär dröja till min 100:de gång, då han bara har tid på helgen, oftast bara en dag. Det är 52 veckor på ett år, 52+52 blir 104, så det blir 2 år. Oh my GOD, 2 år av övningskörning att kasta i papperskorgen! Har aldrig tänkt på det så. Kanske kan säga något efter 50 gånger istället...

Idag är mamma på hundutställning i Helsingborg och ställer Skrålllan. Fick just ett sms, att hon fick blått band, vilket betyder att hon inte gick vidare. Buhuu.. Anade det, eftersom hon har lite lång nos och hon är lite mesig. Ska bli kul att höra hennes kritik när de kommer hem. Längtar. Saknar mammy såå. Hoppas verkligen att det är mamma och inte den där andra elaka kvinnan.

Nej, nu får jag sluta skriva =) måste äta frukost!