Jag skrev:
Hej
Jag vill inte ha kontaktperson längre. Det har ingenting med Pia att göra. Det är alldeles för svårt för mig att vara ute. Det blev ett för stort kliv, från att jag inte behövde göra någonting själv, till att jag ska göra allting själv. Det är ju inte bara "att göra saker" som är jobbigt, utan att även "vara". Att finnas och befinna sig på en viss plats. Eller att ta bussen, som Pia vill att jag ska ta varje gång vi träffas, är jättejobbigt. Tycker även att det är jobbigt att bestämma vad vi ska göra samma dag eller dagen innan vi träffas, det ska planeras och bestämmas lång tid innan. Sedan klarar jag inte av ovissheten, att aldrig veta, när, var, hur och varför Pia och jag ska träffas. Hon kan SMS:a mig samma dag och fråga om vi ska träffas. Jag vill veta en vecka innan! Vissa gånger har jag varit tvungen att avboka våra träffar, för att jag inte klarar av dem. Det är inte roligt, man känner sig värdelös och hopplös. En kontaktperson ska hjälpa, inte stjälpa. Men just nu känns det inte som det har hjälpt...
Hälsningar
NeeKee
Min LSS-handläggare svarade:
Jag har funderat på ditt mail och jag har hittat en annan tjej som jag tror skulle passa dig. Hon har själv två stycken hundar och har tidigare arbetat på ett hunddagis. Hon har tankar på att öppna ett hunddagis själv. Med henne skulle du kunna gå på hund promenader och prata om allt möjligt. Det behöver inte tvunget vara att ni gör något hela tiden utan att ni mer pratar och träffas och gör saker med hundarna. Vad säger du hade det varit värt ett försök.
Så nu är det bestämt, jag ska börja träffa en ny kontaktperson. Ska träffa den nya tillsammans med min LSS-handläggare på fredag den 17 september klockan 11.00. Är så otroligt rädd och nervös, ännu en ny människa att lära känna. Hatar nya människor! Men men, det ska väl gå bra... hoppas jag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar