Hallå! Har du tagit min mamma? Hon sitter här i samma rum som mig, jag ser henne, men det är inte hon. Det är någon annan. Har du tagit över hennes kropp? Snälla, lämna henne ifred. Saknar henne såå... Minns inte när jag träffade henne sist. Det kan ha varit någon gång innan hon opererades, men jag är inte helt säker. Nu för tiden får jag inte göra något roligt. Får aldrig följa med på roliga saker, hon vägrar hjälpa mig och hon har ändrat attityd. Hon liksom ignorerar mig på något vis, vägrar prata med mig. Det är inte min mamma. Min mamma lyssnar, vill hjälpa och låter mig följa med. Men var är hon? Inte här. Känner mig så övergiven och ensam. Har bara Chilly att förlita mig på, hon sviker aldrig. Kan inte lita på mamma, för hon säger en sak för att tysta mig, sen menar hon inte det. Så skulle inte min mamma göra. Jag kan inte lita på någon, alla dessa lögner, får mig att trilla ner i ett svart mörker. Kan inte ta mig upp. Just nu önskar jag att jag hade haft mig egen lägenhet. Där hade jag varit varje dag, gjort samma sak varje dag, aldrig träffat dessa utomjordingar, bara varit för mig själv. Då kan ingen skada mig. Jag hatar alla dessa "människor", som de själv kallar sig. De är långt ifrån mänskliga, jag skulle säga utomjordingar. De bara förstör, försöker ändra, och de bara ljuger, skriker, gapar och ryter, en sekund senare kan de helt ändra humör och bil glada, skratta och le. Vad är det för något? Man kan inte lita på människor, de är otillförlitliga. Drömmer om en värld utan dem, en värld där alla talar sanning, är snälla, vill hjälpa och aldrig sviker. Har aldrig träffat en sådan människa, och kommer definitivt aldrig göra det heller. Men drömma, kan och får vi alla göra ibland...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar