Idag var jag på vuxenhabiliteringen med mamma. Äntligen, efter över ett års väntan för att få komma dit! Fyllde ju inte 20 år förrän i augusti, vilket man var tvungen att vara för att få komma till vuxenhabiliteringen.
Vi var där mellan 14.00 och 14.45.
När vi kommer till vuxenhabiliteringen 13.50, upptäcker vi att dörren är låst, så mamma trycker på en knapp så att det ringer på dörren. Då öppnar en dam dörren, som presenterar sig som psykolog K, att det är henne vi ska träffa men hon säger att vi är tidiga. Hon visar oss till väntrummet och säger att vi ska vänta där, så hämtar hon oss när det är dax. Mamma frågar var toaletten finns och K visar var den finns. Jag satte mig genast på en stol i väntrummet, mamma gick på toaletten. När mamma kom tillbaks, visade hon mig var toaletten var, så att jag också kunde gå och kissa. Ändå hade jag ca 30 minuter tidigare kissat hemma.
Mamma och jag satt kanske 5 minuter, innan kurator U hälsar på oss, psykolog K står bakom. Sedan går vi alla fyra in i ett rum som bestod utav fyra väldigt stora och konstiga stolar som stod runt ett liten runt bord, mitt i rummet. Det var ett tomt, kallt, öppet, och ljust rum. Jag satt så att jag hade psykolog K mittemot mig, mamma till vänster och kurator U till höger. Kurator U började med att presentera vuxenhabiliteringen, vad det var, vad de gör, vilka yrkesgrupper det finns osv. Hela tiden kände jag mig bevakad på något vis. Psykolog K satt där, tyst och bevakade, studerade och iakttog mig. Det var även hon som förde anteckningar, såg dock inte att hon skrev när jag gjorde något. Kurator U ställde några frågor, vad jag gör om dagarna, om jag har kontaktperson, om jobb osv. Det var svårt att svara, det blev oftast bara "mmm" och "ja" till svar. Tittade hela tiden ner på golvet under samtalet, kunde inte förmå mig att se på dem. I början tittade jag på kurator U när hon pratade men helt plötsligt kunde jag inte längre. Ju mer jag inte tittade, desto svårare blev det att återgå till att se på dem.
Vi bestämde att jag skulle komma varannan vecka till psykolog K för att prata. Första gången den 18 oktober klockan 11.00-11.45. Vi bestämde även att jag skulle till dess bestämma om jag ville vara med på något som heter "Asperger Gruppen", där några 20-30 åringar med Asperger/högfungerade autism träffas och gör saker tillsammans. Deras nästa möte skulle vara den 20 oktober.
När vi kom hem efter mötet var jag helt slut. Som om någon hade dragit ur strömkabeln. Jag hade lätt kunnat somna på soffan, men jag kämpade emot. Ville inte somna, då jag vet att det blir så svårt att sova på natten senare. Sedan var det inte länge innan vi skulle äta. Fick då lite nya krafter, men jag kände mig ändå seg och utmattad.
Nu måste jag gå och lägga mig, är som sagt helt slut...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar