torsdag 16 september 2010

Bea har varit här igen

Idag har Bea varit här igen. Hon kom av samma anledning som sist, cigaretter. Hon ville köpa två paket cigaretter av morfar. Men idag kom hon inte bara in, sade hej, tog sina cigaretter och gick igen. Idag stannade hon, både länge och väl. Närmare en timme stannade hon! Vi pratade mycket om henne, vad hon gör osv och lite om mig och vad jag gör. Fick veta en hel del om henne. Jag har tidigare skrivit att jag anade att hon skulle vara en helt annan person, och det är hon! Eller tja, hon är samma, men hon gör mer. Sådant som för mig är tabu. Hon festar, röker, röker på!!!!!, provat benzo, och några andra droger!!!! som jag inte vet namnet på. Hon har dock inte förlorat sin oskuld, och tack å lov för det! Hon går på den gymnasieskolan jag gick på. Hon började nu i augusti och jag slutade i juni detta året. Synd för henne att jag inte går kvar, men för mig känns det bra. Hon trivs i skolan, den är lugn och liten, men hon har inga kompisar. Welcome to my world, säger jag bara. Jag gick delar av min gymnasietid helt ensam. Det är inget kul, må jag lova! Även om jag gillar ensamhet, så är ensamheten på skolan något av det värsta som finns. Hemma, tycker jag om att vara ensam, men inte i skolan. Vad finns det att göra där? Det är kompisarna som får tiden att gå. Skolan är inget roligt ställe att vara på. För mig, är det alla dessa tomrum, raster, som får jag att må pyton. Det är då man måste vara social, eller om man är ensam, försöka få tiden att gå. Lektionerna brukade jag gilla, i alla fall de ämnena som intresserade mig. Jag hatade att skolka, passade alltid tiden, gjorde mina läxor osv. Jag var den där duktiga eleven. Men när jag inte hade några kompisar, kunde jag inte längre gå på lektionerna. Så, jag kan förstå Bea varför hon skolkar. Det är inte lätt att vara ensam. Däremot försåt jag inte varför hon inte tar ett snack med sina lärare om sin situation. Att hon tycker det är jobbigt att ta bussen, att hon känner sig ensam, att hon vill läsa på distans osv. Men jaja, det är hennes skolgång, hennes liv och hennes framtid, inte min! Det har jag lärt mig, att man inte ska lägga sig i andras liv och bekymmer. Det har jag inte med att göra!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar