Jag tror jag DÖR! Orkar inte mer! Ååååh, varför kan jag inte bara försvinna för någon timme?
Morfar är här och han är så dryg! Förlåt mig, men jag tycker inte om honom. Jag vet att man ska vara snäll mot sina mor och farföräldrar, men ni anar inte hur han är. Han tjatar, upprepar, är egoist, det är bara jag, jag, jag, han är känslig för allt och alla, till och med om en myra på andra sidan gatan blir nedtrampad, blir han deprimerad, börjar gråta och kan inte behärska sig. Sedan ska han alltid blanda sig i allt som sägs, även om det inte är till honom. Han bryr sig alldeles för mycket om andra. Han förstorar upp små bekymmer som knappt bekymrar oss till så enormt stora problem att han kan deppa ner sig för det. Just nu handlar det mycket om hans dotter, min moster, Elsa och om hennes val av kille. Det är för fan inte vårt liv, vårt val eller vårt bekymmer! Sluta grubbla över andras liv och ta tag i dit eget liv för fan! Sluta dricka, sluta röka, gör något, sitt inte bara på röven hela dagarna din lata jävla gubbe! Jag är så trött på honom! Kommer hem till oss varje dag, ältar och ältar om samma saker hela tiden, i flera timmar. Tro fan att man blir trött. Förlåt mig morfar, men jag tycker inte om dig, eller den alkoholist du är. Jag vill inte ha med dig att göra. Det ska bli skönt att flytta och få komma i från dig. Du frågar i telefonen om jag är deprimerad och varför jag låter så borta, men jag orkar inte engagera mig, låta intresserad när jag inte är det! Förlåt mig, men jag tycker inte om dig....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar