Dagen började med att jag vaknade 8.12, precis innan alarmet på mobilen skulle gå 8.15. Jag steg upp, släppte ut hundarna, släppte in dem igen och gick och duschade. Tog på mig, fixade lite med datorn, pratade med mammy, och stängde in hundarna i rummet. Sen gick mammy och jag ut samtidigt, hon till sin bil och jag till daddy som satt i sin bil och väntade på mig. Daddy och jag körde till Burlöv Center för att köpa julklappar som daddy inte hunnit i veckan och mat för dagen. När vi kom fram började daddy klaga över ryggsmärtor och jag reagerade inte speciellt eftersom jag vet att han har problem med ryggen efter flera ryggskott. Vi gick in i lite affärer, köpte julklappar och hela tiden klagade daddy på smärtor. Till slut började han svettas, fick sätta sig ner och man såg på hela honom hur ont han hade. Jag började bli nervös vid det här laget. Jag visste att han för någo dag sedan hade varit hos en läkare som sagt att han har blåskatarr. Vi hade precis varit på apoteket och hämtat antibiotika för just blåskatarr. Daddy hade så ont att vi bestämde oss för att åka och hämta farfar och sen köra hem.
När vi kom till farfar fick daddy lägga sig i han säng och jag gav honom ett glas vatten och en antibiotika-tablett. Han svalde tabletten och jag gick ut från rummet. Tänkte att han kanske ville vara ifred. Pratade lite med farfar. Han ville väldigt gärna ge mig ett sminkbord som varit hans bortgångna tjejs, och snäll som man är tackade jag ja till det. Nu i efterhand, ångrar jag med. Bordet var jättefint, det var inte det, men tanken på att ha något som tillhör någon död, skrämmer mig. Jag tror på spöken, att hennes själ/ande/eller spöke lever kvar i hennes saker. Jag hade ingen vidare kontakt med henne och jag vet inte om jag vågar ha henne på besök. Har aldrig haft besök av ett spöke personligen, men många i min omgivning har varit med om det. Vi körde i alla fall hem igen efter bara en liten stund hos farfar. Daddy hade fruktansvärt ont och var väldigt irriterad, argsint och nästan gråtfärdig. Kände själv att mina tårar var på väg, men jag tvingade mig själv att inte göra det. Inte en gång till inför både daddy och farfar som i somras.
Väl hemma gick daddy nästan direkt in i sitt sovrum och lade sig på sängen. Själv ringde jag mamma och berättade om daddy och sade till henne att ringa honom, sedan satte jag mig och byggde pussel. Daddy kom ut ur sovrummet efter en timme och såg mycket friskare ut. Han mådde bättre och alla verkade genast mycket gladare. Inte långt därefter kom mammy. Lagom i tid för "frukosten", kl 15.00! Alla hade överseende med det, tack vare att daddy hade mått som han mått. Efter frukosten rullade dagen på som vanligt, som om ingenting hade hänt tidigare på dagen. Vi åt middag tillsammans, vi delade ut och packade upp julklapparna, vi pratade och skrattade, vi åt en massa godis och hade jätteroligt och mysigt tillsammans. Vid 22.30 såg jag på mammy att hon var helt slut, så jag frågade henne om vi skulle gå hem och det ville hon.
Mammy, jag och hundarna kom i säng ca 23.30.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar