Rätt stolt

Är rätt så stolt över mig själv idag. Tog bussen in till vuxenhabiliteringen och sedan tillbaks igen i förmiddags. Det var ganska jobbigt, att vänta, att betala, att välja plats, att inte veta om jag skulle hinna med nästa buss, att inte veta om jag skulle hinna fram i tid osv. Men att sitta på bussen var okej, det gick bra. Ganska lite folk på bussen både dit och hem. När jag var framme, pratade jag med Emelie i mobilen och fick reda på att klockan var 09.55, skulle vara där 10.00. Fick lite panik och började springa, det var en bit till vuxenhabiliteringen från busshållplatsen. När jag sagt hejdå till Emelite och kommit fram till hab, ställde jag in mobilen på inspelning och ringde sedan på dörren. Psykolog K öppnade och sade att jag var i tid och att vi kunde börja direkt. Vi var klara vid 10.50 och jag gick mot busshållplatsen igen. Blev väldigt nervös, rädd, osäker, förvirrad och fick panik. Jag visste inte helt säkert vilken sida av gatan bussen skulle komma! Tittade på skylten och där stod det att jag var på rätt, men när jag kom innan på dagen, stannade bussen på samma busshållplats som där jag var nu. Den skulle ha stannat på andra sidan innan! "Tänk så har de bytt?" Blev jätterädd och nervös. Det kom dessutom en gul buss, en sådan som jag skulle åka med, på andra sidan gatan! Hann inte se vilket nummer och blev genast jätterädd för att det var min buss och att jag då hade missat den. Plötsligt kom en man mot mig i busskuren, jag blev sååå rädd. "Vad vill han?" Han kom bara närmare och närmare! "Oh my god! Jag tror jag dör!." Men helt plötsligt vänder han sig om och går iväg, ställer sig vid ingången till busskuren och säger, "Kvittar var man står, det blåser snö på en ändå." "hehe, ja det gör det." svarade jag fast jag inte visste om det var till mig, till sig själv eller till någon annan han pratade med. Hörde bara lite skratt och stön efteråt, och antar då att det var till mig. Bussen kom, jag steg på och frågade busschauffören om jag kunde använda samma biljett som när jag åkte dit, hon svarade helt kallt, lite irriterat och kaxigt att det kunde jag inte. Lade då fram en femtiolapp och bad om en ny biljett istället. Tänkte att jag skulle vara duktig och fråga, jag vet inte, det är därför jag frågar. Mådde så dåligt efter det. Varför kan folk inte vara trevliga för och hjälpa en om man inte förstår? I alla fall, bussresan hem gick fort, även om det var över en timmes bussresa. Pratade med mamma, med morfar och med Emelie i mobilen och jag smsade även lite med Bea. Emelie skulle hämta mig om jag missade den ena bussen, då jag måste ta två bussar och att de inte alltid väntar in varandra. Jag hann med den andra bussen! Blev lite glad för det. Har dåligt samvete för att jag alltid ber andra att köra mig hit och dit, att jag alltid ber Emelie om hjälp när det även gäller annat. Fått känslan av att hon tycker jag är jobbig ibland, men jag kan inte rå för det. Jag har ju ingen annan! Känns inte alltid rätt att be sin mamma om hjälp med allt, ens mamma är ändå sin mamma. Emelie är mer som en kompis, en syster. Som nu när jag ska till vuxenhab i Malmö och träffa dem, plus de från min vuxenhab över en fika. Det tar emot något så enormt, vill inte, men ändå vill jag. Kan tänka mig att gå dit om jag hade haft Emelie med mig, men nu kan inte hon. Känns så fel att ta med sin mamma på något sånt. Tror att jag struntar i det, samtidigt som hon från min vuxenhab förväntar sig att jag ska komma eftersom jag missade förra. Usch, jag vill inte! Samtidigt så har jag nu färdtjänst, jag kan åka både dit och hemsjälv, men jag vill inte vara där själv! Det är så skrämmande, läskigt, jobbigt, nervöst, panikartat, det blir explosivt helt enkelt! Åååh.. jag vill inte!

Jag kom i alla fall hem 12.20 och då gick jag först gå hem till morfar för att hämta nycklar. Kom väl hem igen 13.00. Släppte ut hundarna, fixade mat, och började lyssna på psykolog-samtalet. Sen kom Bea runt 13.20. Vi lyssnade på musik och snackade lite. Hon gick ungefär 14.40 och nu är jag här, ensam hemma igen. Det känns skönt att få vara lite ensam, känner att jag måste få vila lite nu, är så trött i min skalle. Mamma kommer om en timme drygt, så får väl lägga mig på soffan och vila mig till dess. Ha de!