Förtjust

Jag har blivit förtjust i en kille på en dejtingsajt. Det är så svårt att veta vad man ska skriva, men jag gör mitt bästa. Vi har skrivit hela dagen och än så länge känns allting bra. Jag föll för hans profil och tittade inte på hans bild, men oj, han är visst snygg också! Han gillar djur, spela och fota precis som jag. Allt annat stämde också in. Tror att matchningen var över 90%. Tänk om det hade blivit något, ååh så roligt men samtidigt väldigt skrämmande och nervöst. Har aldrig träffat någon på riktigt efter att vi träffats på nätet.

Vågar - Vågar inte - Vågar - Vågar inte

Har precis blivit medlem på en nätdejting sajt. Har fixat en profil och allt. Men jag vet inte om jag vågar ta nästa steg. Vågar jag? Vågar jag inte? Dessutom kostar det drygt 200-300 kr i månaden. Har tidigare varit och är medlem på gratis sajter men upplevt dem lite oseriösa. Tänkte att en betalsajt skulle bli mer seriöst. Men jag vet inte om jag vågar. Vågar man chansa? Har problem när killen tar kontakt, hur man svarar på deras frågor, vad man saka fråga tillbaks, hur man ska skriva osv. Det är alltid så svårt. Önskar ibland att man hade haft en sådan där liten figur på axeln som viskade allt man skulle skriva, säga och göra. Men nu har jag ingen sådan, utan jag måste komma på allting själv, vilket inte går alls ibland. Varför är jag inte normal? Fast det hade jag inte velat. Jag vill ha förmågan till kommunikation. Veta vad man ska säga, hur, när och varför man säger som man gör osv. Kan någon ge mig den? Någon?

Nu ska jag gå och lägga mig. Hoppas på en bättre natt än förra. Var tvungen att stiga upp efter 40 min och ta en sömntablett.. tankarna bara snurrade, kunde inte slappna av och somna. Men efter tabletten tog det inte lång tid innan jag somnade. Kanske tar en i natt igen, vi får se. Ska försöka sova själv först. Natti natti...

Människor är kalla och gör så jag fryser

Att göra lista
* Lägga över alla filer från datorn till Extern hårddisk ✔
* Ta lådan med julsaker i förrådet och sätta upp julsaker i hemmet. (Kan inte göra det, når inte lådan)
* Skotta ✔
* Lägga grejer i TV-bänken
* Borsta hundarna ✔
* Borsta tänderna på hundarna ✔

Resten får jag väl göra imorgon. Just nu har jag ingen lust till något. Mamma kom hem för någon stund sedan och bara sparkar ner en i mörkret. Hur roligt känns det på en skala från 1 - 10 ..? minus 1 billion! Well well... snart, väldigt snart, ska jag inte ha med människorna att göra. De bara ljuger, sårar, sviker och är allmänt dumma och konstiga. "människor är kalla och dom gör så att jag fryser, jag ryser och jag hatar våran tid men kommer alltid att leva i den för jag är för feg att ta mitt liv." Men en dag ska jag bli fri, få leva som jag vill. Ingen som kan såra, luras, eller skada, det finns bara jag och ingen annan. Snart, väldigt snart händer det. Kanske 6 månader, kanske 1 år, jag vet inte. Det är i alla fall inte flera år. Vet inte om jag klarar ett helt år i skiten, i mörkret, i helvetet... Jag är en flygfärdig fågel som bara vill ut och flyga i friheten, bli fri, fri som en fågel...

Fullt upp idag och det gillas

Gjorde en lista igår på saker som jag ska göra idag. Det kan nog hålla mig sysselsatt hela dagen.

* Lägga över alla filer från datorn till Extern hårddisk ✔
* Ta lådan med julsaker i förrådet och sätta upp julsaker i hemmet. (Kan inte göra det, når inte lådan)
* Skotta
* Lägga grejer i TV-bänken
* Borsta hundarna
* Borsta tänderna på hundarna

Sen är det även sådant som inte står på lappen och som måste göras varje dag.
* Gå ut med hundarna och aktivera dem
* Äta och dricka (kan lätt glömmas)

Får nog börja snart om jag ska hinna med något innan mamma kommer hem. Ha de!

Världen bästa natt EVER... noot...

Natten som gick var sämre än förra natten. Gick och lade mig runt tolv. Jag var trött, jag var avslappnad, inte nervös för någon speciell händelse, ingen ångest osv, ÄNDÅ kunde jag inte somna! Det i sin tur gav ångest, mer för att jag så gärna ville sova ut på min sista natt innan mamma börjar jobba igen. Mamma hade även sagt att hon skulle väcka mig vid tio, det gav mig också ångest. Började räkna timmarna, "hmm, om jag somnar då och vaknar då, då blir det så många timmars sömn". Paniken smög sig starkare, ångesten blev större och JA hålet kom också! "Hur fan ska jag kunna sova nu?" tänkte jag. Jag kämpade emot, försökte tänka på annat, andas lugnt och bara slappna av. Jag vet inte vad klockan var när jag somnade, vågade inte titta på klockan efter ett på natten. Mitt på natten, vilken tid vet jag inte, väckte Chilly mig... Hon skulle kräkas! Fick skrika på henne att gå ner från min säng, för självklart har hon hoppat upp där när jag sov! När hon hade kräkts, sade jag åt henne att stanna i sin egen säng. Försökte sedan att somna om igen. Det gick ganska bra, eftersom jag varken öppnade ögonen, reste mig upp eller något annat. Vid 06.00 prick!! vakande jag av mig själv. Började lyssna efter ljud som jag möjligtvis kan ha vaknat av, men det var knäpptyst. "Underligt" tänkte jag, lade mig tillbaka i sängen och försökte somna om. Denna gången var det inte lika lätt, jag hade öppnat mina ögon, tittat på klockan och rest mig upp i sängen. Chilly låg i min säng och var jättevarm, sade åt henne att gå och lägga sig i sin egen säng. Men bara en minut senare kallade jag upp henne igen, hon lät på tok för mycket, hon började tvätta sig bland annat. "Jaha, hur ska vi klara av den här värmen?" tänkte jag. Det var jättevarmt under täcket, ändå var Chilly vid fötterna ovanpå täcket. Försökte ligga med ett ben, en arm eller en hand utanför täcket, men det var för kallt för just den kroppsdelen. Jag bökade och stökade, vred och vände, hit och dit, kors och tvärs, till jag till slut somnade om igen. Vakande ett flertal gånger efter det, när mamma steg upp, när Chilly låg på täcket så att jag frös, när Safira skällde där nere osv. Sista gången som jag vaknade var klockan nästan elva, trots att jag var supertrött och helst bara ville somna om, steg jag upp.

Hoppas på bättre nätter framöver. Men vem vet? Nästa natt kommer väl en skottbil eller saltbil igen, nästa är det Chilly som väcker mig och nästa är det något annat. Man får aldrig sova i ett streck! Har hört att om man inte får sin djupsömn (den som är i mitten av natten, ungefär efter 3 timmar om man sover i 8 timmar) så blir man inte utvilad och man blir slö, trött och hängig. Man behöver 2 timmars djupsömn för att bli helt återställd.

Tråkig dag

Fördriver tiden med skottning, äta, datorn, bus med vovvarna och prat med mammy... Just nu tänkte jag gå ut för andra gången idag och skotta. Allt det som jag skottade innan syns inte längre. Buhuu.. Man får sig ett rejält träningspass i alla fall! xD

Ska äta hos daddy idag igen. Åt hos honom igår och det blir förmodligen imorgon igen. Han är sällskapssjuk nu när han är ensam hemma och ungdomarna är i Holland, Amsterdam, på Qlimax, ett jättestort disco/fest/party.

Ska ut nu i alla fall,  ha de!

Har ni hört talas om sömn?

Har ni det? Era jäkla kommunarbetare. Vissa människor behöver faktiskt sova! Ni kommer med era jäkla salt/skott-bilar mitt i natten och stör min sömn! Inte nog med att jag har svårt att sova annars, ni gör det omöjligt för mig att sova! Gick och lade mig mig runt tolv igår. Låg i sängen och försökte sova, var jättetrött och jag kände att den här natten skulle jag kunna somna lätt. Det här var min natt, en natt då jag skulle kunna sova ut. Halv ett på natten börjar ett mycket bullrande och skakande ljud att låta. Vad fan är det? tänkte jag. Jag orkade inte resa mig, öppna ögonen och se ut genom fönstret. Tänkte att det nog skulle sluta och försökte att stå ut och somna i alla fall. Det gick bara inte! Tiden kändes evighetslång. Vid klockan ett tittade jag ut, jo men visst. En salt och skottbil i ett, en liten traktor. Körde fram och tillbaka och in i väggar, precis utanför mitt fönster vid garagen nedanför. Jag höll på att bli tokig! Jag ville sova! Låg där i sängen och tappert försökte jag att somna. Sekunderna gick, minuterna gick, och till slut vid 01.30 var det något så där tyst. Jag kunde fortfarande höra den långt där borta någonstans. Åååh, så skönt, tänkte jag, äntligen kan man slappna av och kanske sova. Inte långt därefter, kanske en halvtimme eller en timme, sen sov jag!

Idol-kvällen är slut...

buuuhuu... Glad är jag iaf att Jay gick vidare! Han är bra och jag vet inte, men jag diggar honom starkt. Grät nästan av glädje idag! Har nog aldrig gråtit av en film eller ett tv-program förut. Nära har det varit några gånger, att man har blivit tårögd bland annat. Har aldrig röstat på något program tidigare heller. Men förra fredagen och idag röstade jag två gånger på Jay, för så starkt känner jag för honom! Hoppas verkligen att han kommer till final!

Jahapp.. kanske att man ska ta och gå och lägga sig? Eller? Har ingen lust alls... samtidigt som jag inte har någon lust att sitta uppe. Har ändå inget att göra, så på det viset är det lika bra att gå och lägga sig. Det är alltid så när jag är ensam hemma, att jag inte har lust att sova, även om jag är uttråkad.  Man kan fråga sig varför. Har tyvärr inget bra svar, men önskar att jag hade. Jaja, ska ta ut hundarna, borsta tänderna, släcka, låsa och stänga det som behövs, sen går jag och lägger mig... natti natti...

Dagarna de går och går... efter varandra...

måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag...
oj.. fredag försvann!
fredag fredag kom tillbaks, annars fattas vi en dá
fredag fredag kom tillbaks, tack ska du ha!

Kom att tänka på den sången en dag som denna. Sådana här tråkiga, innehållslösa dagar som bara löper på efter varandra. Imorgon, i övermorgon och nästa dag och nästa... De tar aldrig slut. Har inte gjort ett skit idag, inte igår eller i förrgår heller. Har ärlig talat inte gjort ett skit sen jag slutade skolan i juni detta året och då gick jag bara i skolan en gång i veckan. Tycker inte att det kan räknas. Alltså sen i december 2008 någon gång. I snart 2 år har jag inte gjort ett piss! Varför? Vad ska jag göra? Gå ut? Skulle inte tro det. Sitter bara vid den här förbannade datorn hela dagarna för att fördriva tiden, så att nästa dag kan börja, för att sen göra samma sak nästa dag. Vilket meningsfullt liv jag har... Men vafan, de jäkla myndigheterna verkar inte ta en på allvar och definitivt inte lagarna. I LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) står det att jag har rätt till ett drägligt och meningsfullt liv! Är det här ett drägligt och meningsfullt liv jag lever nu? Visst, de försöker fixa praktik, men det tar sån tid! Och räcker det med praktik för att få ett meningsfullt liv? Sedan utnyttjar försäkringskassan en, avvisar mina ansökningar och hittar på en jäkla massa som inte är sant! Någon ledsagare får jag inte heller! Har en kontaktperson tre gånger i månaden! Det är allt jag får! Jag har inga kompisar, vänner eller någon att vara med! Kommer bara ut de gånger som jag är med min kontaktperson eller de gånger jag är iväg med min familj. Är det ett drägligt och meningsfullt liv? Nu är det inte så att jag kräver att få komma ut varje dag, men åtminstone två gånger i veckan. Har jag inte rätt att kräva det? Åååh, är så förbannad på dessa jäkla myndigheter. De har en sådan enorm makt och de är inte rädda för att använda den, eller i värsta fall missbruka den. Hade jag fått vara gud för en dag, hade jag gjort livet surt för alla de människor som missbrukar sin makt, alla de som tror sig veta allt utan att ta reda på fakta.

Det är två viktiga beslut som jag nervöst väntar på. 1, servicelägenhet i kommunen där jag bor och 2, färdtjänst. Får jag det eller inte? Jag vill veta! Gärna idag, NU!

Åååh, så skönt det känns nu när man fått ilskan ur sig. Ska fixa lite nu innan Idol-kvällen börjar. Ensam hemma med vovvarna, Yay! Ha de!

Text från maj 2009

En text/dikt jag skrev när jag var inlagd på UMAS i maj 2009.

Isolerad

Jag sitter här i min ensamhet, helt isolerad från livet där ute.

Tittar ut genom fönstret och ser alla dessa människor.

Tänk om jag också kunde vara fri. Fri att göra vad jag vill.

Detta är ett straff. Ett straff för att jag mår dåligt.

De straffar mig genom att låsa in mig på

fjärde våningen tillsammans med fjorton andra människor.

Helt isolerade får vi sitta här.

Jag trodde att jag redan hade varit med om det värsta,

men detta är värre, mycket värre.

Det är som om någon sparkar på mig när jag redan ligger på golvet helt hjälplös.

Det gör så ont, så fruktansvärt ont inuti. Men vem ser det?

Och om dem hade sett, hade de då straffat mig med ett hårdare straff då?

Jag sitter här i min ensamhet, helt ovetande och rädd för vad som komma skall.

Varje sekund känns som en minut, varje minut känns som en timme och

varje timme känns som en hel evighet. När ska det ta slut? När?

Nu har snön nått Skåne med storm!

Det har snöat nästintill i två dagar nu! Och det verkar inte vilja sluta heller!

Tog vovvarna på en promenad idag. Det var bara att ta på kläder och gå ut. Gick ingen lång runda då jag vet att vovvarna kan vara känsliga för saltet som de jäklarna måste lägga ut! Gick även inom morfar och hämtade en snöskyffel.

Fotade vovvarna lite med mobilen :)

En bonus bild på stora mig! xD Har min Anna Hertzman tröja på mig! 

Anna Hertzman konsert

Började göra mig i ordning precis innan klockan tre idag. Daddy skulle KANSKE komma vid 17-tiden om han kunde komma från jobb lite tidigare, vilket jag inte förväntade mig att han skulle. Jag tog det lugnt, tog ett långt skönt bad, duschade, fixade håret, sminkade mig osv. När klockan var 16.40 ringer min mobil, det var daddy!, "Jag är på väg nu, så du kan göra dig i ordning och komma ut på parkeringen" Oh my GOD, vilken panik det blev, "men jag har ju inte tagit parfym ännu", "men jag har inte tagit fram biljetterna", "men jag har inte..." Allt bara snurrade runt i mitt huvud, blev alldeles yr och snurrig. Sprang upp på övervåningen, tog parfym, sprang ner igen, fixade till mig lite, tog biljetterna, tog på mig skorna och jackan, sade hejdå till mammy och gick ut mot parkeringen. Precis när jag kommer fram, kom daddy. Det var så mörkt att jag inte kunde se om det var daddy först, kunde inte heller se på vilken sida jag skulle sitta. Inte förrän jag var riktigt nära, kunde jag se. Det blev lite panik innan jag kunde se ordentligt. Satte mig i bilen, sade hej till daddy och vi körde mot Malmö. Vi pratade en del i bilen, minns inte om vad, men det är ju inget ovanligt.

När vi kom fram och hade parkerat, började vi gå mot restaurangen. Fy för vad det var kallt! Kändes som flera minus, och ändå var det 0,5 grader! Väl framme på restaurangen, frågade daddy om de hade ett bord till oss, och det hade dem, så de visade oss till ett bord. Vi tänkte först äta fundue, men efter som det var ungefär 1,5 timmar till konserten, vågade vi inte riktigt chansa. Jag tog sejrygg med vitvinssås och mos, daddy tog elefantöra med bearnaisesås och potatis. Till förrätt tog jag en toast med räkor och daddy tog en sparrissoppa. De hade en salladsbuffé som ingick i priset, alltså fritt fram att ta. Vi tog lite av det också, sedan kom det även in en korg med vitlöksbröd. Jag började tänka, efter att ha ätit en del av salladen, "Hur ska vi orka förrätt och sedan varmrätt efter det här?". Salladen var super god, precis som förrätten. Varmrätten däremot var inte lika god, torr, riktigt torr. Fisken var torr, dillen var torr, moset var torrt och till det fick jag lite sås, men torrheten försvann inte för det. Moset smakade inte heller något. Jag blev besviken, hade hoppat på något bättre. Pappa verkade dock nöjd med sin soppa och sitt elefantöra. När jag hade ätit upp, skulle jag gå på toaletten. Daddy pekade till mig var den låg och sade att det fanns två dörrar. Jag gick dit, såg att den ena var för män och den andra för kvinnor. Försökte öppna dörren, men det gick inte. Jag kunde inte se att det var låst, så jag försökte flera gånger. Till slut kom det två andra damer, men de försökte inte, utan ställde sig som om de stod i kö. Oh, ni kan inte ana vilken panik det blev! Började titta mot daddy, kanske att han kunde rädda mig, kanske att.. plötsligt öppnas dörren och en kvinna går ut från toaletten. Jag skyndade mig och tog tag i dörren, gick in och låste om mig. När jag kom tillbaka betalade daddy, klockan var då lite innan sju. Konserten skulle börja 19.30, men vi ville vara där tidigt ifall de skulle släppa in en stund innan.

Vi började gå mot royal, där daddy trodde att Palladium skulle vara. Kom fram, men ingen Palladium syntes till. Vi tittade på gatunamnet, S tullgatan stod där, vi skulle till Södergatan. Vi fortsatte att gå och daddy började bli lite nervös, vilket gjorde att jag blev ännu mer nervös. "Tänk om vi inte hittar", "Tänk om vi kommer för sent.". Ringde mamma för att be henne kolla eniro, men precis då kom vi in på rätt gata. Daddy kunde se Palladium och inombords skrek jag av lycka, nu kunde jag pusta ut och släppa den paniken. Daddy rökte en cigg innan vi gick in. När vi kom in möttes vi av ganska lång korridor som ledde oss rakt mot ingången till scenen. Det fanns två ingångar, en på vardera sida. Dörrarna var stängda och det fanns inte mycket folk. Daddy blev nervös och trodde att vi hade kommit på fel dag, men kunde inte lita på mig. Han hittade en lapp med alla datum för evenemang på Palladium och visst var vi på rätt dag. I bilen på väg till Malmö blev han nervös för att det inte skulle vara på Palladium, fick visa honom biljetten och då blev han lugn. Trots att jag var på toaletten på restaurangen 30 minuter tidigare var jag tvungen att gå igen. Daddy visade mig dörren och gick iväg. Där stod jag vid toalettdörren och kunde öppna den. Jag vred och vände på handtaget och jag drog i dörren, men inget tycktes fungera. Till slut kom det två unga blonda tjejer, "åh min räddning", tänkte jag. De tittade på mig med en sådan bitchig min och jag tillbaka lite rädd, förvirrad och vilsen. Jag backade några steg, och då hör jag dem säga "man ska trycka på dörren". De båda tjejerna gav varandra en konstig min, ungefär som om de menade mig. Jag gick in, där fanns flera toaletter, tog den första lediga, kissade och gick sedan upp till daddy igen. Vi satte oss på en stentrappa, och hela tiden kunde jag se de två blondinerna, och varje gång jag tittade på dem, möttes jag av deras blick. Usch, vad jag kände mig liten och förnedrad. Allt eftersom tiden gick, kom det fler människor. Till slut var hela rummet fullt av folk. Ärlig talat kändes det bättre med fler folk, då smälter man in, blir en del av folkmassan, man syns inte. Inte som vid lite folk, man syns, alla ser en, man blir granskad, bedömd och analyserad.

Nästan prick 19.30 ringde det en klocka ungefär som vid en brand, jag blev först lite rädd, men insåg ganska snabbt att det var för att dörrarna öppnades. Daddy och jag satt så pass nära ena dörren att vi gick in först. Valde en plats ungefär på femte raden nerifrån i mitten. Jag kunde se två män med kameror, det gjorde mig nervös. Jag visste att de skulle filma, men det går aldrig att föreställa sig hur det kommer att kännas när man väl är där. Vågade knappt röra mig, klia mig, prata eller något. Satt bara helt paralyserad och lyssnade. Det var en lite äldre man och två andra män på scenen. "Vem är dem och var är Anna?", tänkte jag. De började spela och sjunga och efter låten presenterade han sig som Richard Lindgren. Ingen aning om vem han är. Han spelade i nästan en timme innan Anna kom, och då gick han. Anna var helt klart höjdpunkten. Men fy vad jag mådde dåligt! Skakade, speciellt i benen, de ryckte till emellanåt och en slags panik dunkade inom mig. Kände att gråten var på väg, men jag försökte behärska mig. Ville bara springa därifrån, fly från paniken. Började sjunga (mima) med de låtar jag kunde, då kändes det bättre, även om symtomen fortfarande var kvar. Som tur var, började jag aldrig gråta, men de andra symtomen var outhärdliga. Kunde inte riktigt fokusera, blev även mycket trött av en okänd anledning. Jag ville så gärna skrika "Anna, Anna, Anna", busvissla eller något annat, men det gick inte. Istället satt jag där helt paralyserad och såg allmänt sur ut. Men sur var jag inte, jag var jätteglad att få ser Anna, men samtidigt väldigt koncentrerad på att inte göra bort mig. När konserten var slut, gick vi och hämtade våra jackor i källaren. När vi kom upp, möttes vi av Anna som gick förbi oss och ställde sig vid ett bord där hon sålde sin skiva och tröjor. Ville bara säga att hon var underbar när vi gick förbi, men det kom inga ord ur min mun. Daddy frågade om jag ville ha en tröja, sade "JA, köp en!". "Nu har jag chansen", tänkte jag. Nu kan jag säga vad jag tycker om henne. Vi ställde oss i kö, det stod två före oss. Efter en stund, fick jag panik, jag kunde inte göra det. Ställde mig åt sidan och väntade på daddy. Fy vad patetisk jag är, ville bara slå mig själv. Varför kan jag inte göra en sådan enkel sak som att prata med någon som man tycker om? Det tar inte mer än några sekunder, ändå är det ett problem lika stort som universum. Varför? Kan någon säga varför? Daddy köpte tröjan, vi gick och min chans att prata med Anna var som bort blåst. Vi gick till bilen och körde hem. Daddy släppte av mig hemma, vi sade hejdå och han körde iväg.

Nu är jag hemma, helt slut. Mycket mer än vanligt. Mitt huvud känns så tungt, är helt trött och jag orkar ingenting. Samtidigt vet jag att jag inte kommer kunna sova i natt, så var det sist jag såg henne och så har det varit alla andra gånger som jag har gjort något ut över det vanliga. Får väl ta en sömnpilla, kanske att den kan blockera min hjärna och få mig att sova. För just nu snurrar alla intryck och allt som har hänt ikväll runt i mitt huvud. Det känns ungefär som när man sitter på en föreläsning, den där åttonde timmen och försöker ta in information som sägs utan att lyckas. Huvud är fullproppat med information och det känns som om huvudet kommer att sprängas väldigt snart.

Bonusbilder från ikväll

Nyss hemkommen.

I sängen - Innan läggdags

I sängen - Innan läggdags

Trötta ögon

Mys med Chilly i sängen innan läggdags

Mys med Chilly i sängen innan läggdags

Mys med Chilly i sängen innan läggdags

Nu måste jag sooova, orkar inte mer nu... natti natti..

Börjar bli jäkligt stressad och nervös ...

Ska iväg med daddy vid 17-tiden idag. Ska äta äta på restaurang och sen ska vi gå på Anna Hertzman konsert på Palladium i Malmö. Usch, vad jag börjar känna mig jäkligt stressad och nervös. Måste duscha, klä på mig nåt fint, kanske sminka mig, och äta nåt. Åååh, jag hatar stress! Ska ta mig en dusch nu då, återkommer senare idag. Konserten är slut 21.20, hemma igen vid 21.40. Ha de!

Fixat, fixat, fixat

Ja, nu har jag fixat och fixat på bloggen en stor del av dagen och kvällen. Orkar inte mer idag. Ska gå och lägga mig nu, hoppas på en bra natt och inte som förra. Natti natti...

Äntligen färdig!

Äntligen färdig efter många timmars arbete med designen. Phhheeeeww... började runt 13-tiden och blev precis klar! Galet länge! Galet nöjd blev jag med! Haha! xD

mmmm muums!

Min middag idag! :D mammas förtjänst. Tack mamma, det var super duper gott!!

Orkade bara den ena mackan. Den andra får bli kvällsmat! :)

Stan med Maja

Kom precis hem från stan. Träffat Maja, min kontaktperson. Var tvungen att ta bussen, och det var inte lätt. Det gick helt klart, men fyfan vad det var jobbigt. Både dit och hem. Maja hade svårt att hitta mig när jag kom fram, och jag hade problem att hitta till Hansa Companiet, där vi skulle mötas. När jag till slut hittade, syntes inte Maja till. Skrev ett sms att jag var på en hörna vid systemet och efter någon mint kom hon, thank god! Vi gick in i alla möjliga krimskrams butiker, väldigt mysigt faktiskt. Gillar sådana butiker som säljer lite allt möjligt. Vi avslutade med att äta China Box på Södervärn innan jag tog bussen hem.

På väg hem från bussen

En av de krimskrams butikerna som vi besökte

Sålde en jättefin touch jordglobslampa. Pris 795 kr.

Men denna var ändå finast, en svart jordglob i glas. Den fanns även på en ställning. Pris 2159 kr eller 2450 kr på ställning.

Åååh vad jag ville köpte den svara jordgloben på ställning. Men vem fan har 2500 kr? Och om man har, kan man lägga ut så mycket? Varför måste man alltid hitta något som man vill ha när man inte har några pengar! Varför måste det vara så? Åååh....

Emelie är en stjärna, en ängel, en helt underbar människa!

Pratat med Emelie idag när mammy och jag var hos daddy och åt middag. Hon fick mig att verkligen vilja försöka gå ner i vikt igen. Jag har bestämt mig, jag SKA gå ner i vikt. Det finns inga men, om eller när, det är här och nu som gäller! Vägde mig i morse, gått ner 0.6 kg! och då har jag inte tränat på en vecka! Med det sagt, går det visst att gå ner i vikt! Om jag fortsätter som innan, med träning hemma, inget onyttigt och små måltider, måste jag gå ner i vikt! Nu ska jag fan ge järnet!

Emelie frågade om jag ville börja på ett gym här i byn där vi bor och gå på någon slags gruppträning. Jag vill så gärna, JÄTTEGÄRNA, men rädslorna, paniken och ångesten känns mycket större och mäktigare. Vet inte om jag vågar. Känns helt ledsamt, för jag vill ju så gärna, men jag kan inte. Bara tanken får mig att skaka, nästan hyperventilera av nervositet och rädsla. Känner mig som om jag är på gymmet just nu, ser allt framför mig och det är inte kul. Det är skrämmande! Fruktansvärt skrämmande! Tror faktiskt att jag kryper ihop i sängen nu och gråter, känner att tårarna är på väg, kan inte kämpa emot längre.

Imorgon ska jag till Malmö och träffa Maja, min kontaktperson. Måste ta bussen! (VARNING!) vid 10-tiden, måste upp tidigt (Varning!). Vi ska "shoppa", hon shoppar och jag följer med, och sen blir det väl att vi fikar också. Har bara ca 500 kr att röra mig med till den 18 december! Det kommer bli tufft. Speciellt eftersom jag inte har köpt mer än en julklapp än så länge. Känns lite deprimerande, men jag ska nog komma på nåt.

Ska krypa ihop i sängen, gråta lite och försöka sova nu... godnatt..

*Pling* (En glödlampa börjar lysa ovanför mitt huvud)

NeeKee Einstein kom på något!

"Vi med Asperger syndrom är som billiga batterier, med kort hållbarhet. Vår energi kan ta slut bara av att städa, småprata eller om något oväntat inträffar och måste därför vila ut efteråt för att återhämta oss. De neurotypiska är mer som dyra batterier, med lång hållbarhet. De kan klara av att städa, småprata, jobba, laga mat, ja allt, på en och samma dag utan att deras energi har påverkats speciellt mycket."

Livet bara flyger iväg....

Jag gör absolut ingenting, ändå är klockan snart 14.00 och jag har inte gjort ett skit. Ändå känns det som om jag har gjort massor! Lite här och lite där. Brostat Chilly (totalborstning), ätit frukost, tittat på tv, surfat, lekt med vovvarna och sen vet jag faktiskt inte. Usch vad livet bara flyger iväg. Ska duscha Chilly nu i alla fall. Ha de!

Min frukost idag! Muuums!

Galen mamma

Älskar min mamma, men ibland är hon lite galen. Direkt när hon kom hem från jobb idag, började hon ställa sig och steka pannkakor! Dubbelstats också! Helt galet!

mmmuuummss...

Galet mycket socker! ;o

Hon stekte alla dessa pannkakor trots att hon nyligen har opererat båda sina händer! Såå galet!

Jag älskar, älskar, älskar min mammy, för hon är verkligen sååå uuunderbar! Ett bra exempel är när hon var i Finland och köpte en hundsäng till mig att ha till Chilly. Hade tidigare sagt att jag velat ha en, men då hade hon sagt nej. Och så när hon kom hem från Finland, hade hon en i bilen! <3

Till dig mamma! <3

Hon, kvinnan som gett mig livet.
Hon, som är så lätt att ta för givet.
Hon, som är där för mig vad som än händer och var jag än gör.
Hur elak jag än är och hur mycket jag än förstör.
Hon, som kommer följa mig genom livet, till jag blir stor,
Jag pratar förstås om min kära mor.
Livet utan henne skulle aldrig bli det samma,
jag skulle aldrig kunna klara mig utan min mamma.
Min mamma, har funnits där så länge jag kan minnas,
Och vore det inte för henne, skulle jag inte ens finnas.
Det finns så mycket man borde tacka henne för,
Och visa sin uppskattning för allt hon gör.
 

Deppig <--> Glad

Vet inte riktigt vad det är med mig. Känner mig jätteledsen och deppig. Får verkligen kämpa för att inte börja gråta. Samtidigt känner jag mig innerst inne glad, har en sådan härlig och pirrig känsla. Hmm...

Jaja, får sluta grubbla i det. Tänkte egentligen skriva ett långt inlägg, men vafan.. orkar inte deppa ner mig ännu mer. Ska försöka sova istället, är ändå jättetrött. Godnatt...

Skriven om mig?

En låttext som gick rakt in i hjärtat första gången jag hörde den för några år sedan.
Känns som om den är skriven om mig. Jättebra skriven, fungerar även som dikt.

Stanna livet för jag vill hoppa av
Stanna tiden jag orkar inte vara kvar
vill inte vara med mer, vill inte ser er
jag menar palla leva livet när det är ett steg fel
när allt bara går snett var är det då för mening
hatar livet nu kommer att hata det för evigt allt blir bara fel hur jag än beter mig
den senaste tiden känns om ingen ser mig
jag nyper mig i armen för att se om jag drömmer
men smärtan kommer och den verkar aldrig att gå över
lever död men jag vill inte leva alls
för meningen med livet, jo önskade att den fanns
dagarna går och min värld är kall och grå
försöker klara allt ändå trots det är svårt
ingen förstår hur jag mår eller känner
min värld vänds upp och ner och jag vet inte vad som händer

jag famlar i dimman men jag finner inga svar
man ska vara glad åt det lilla men om man inget har
inget kvar bara frågor och tårar
halva värdet av mitt liv försvinner varje gång jag såras
bara sätta stopp och få sväva upp i luften
och se på allt som rörs sig där under
för vissa stunder vill jag inte leva längre
å mina tårar bildar till hav i sängen
jag tänker häng mig och varför finns jag
varför lever jag detta livet varför ska det vara bra
varje gång när jag vaknar vill jag bara somna om
och vakna upp igen med någon att hålla om
men vart finns dom, vart finns dom som bry sig
människor är kalla och dom gör så att jag fryser
jag ryser och jag hatar våran tid
men kommer alltid att leva i den för jag är för feg att ta mitt liv

I love the life at this moment...

Kom hem för ett tag sedan efter att ha varit hos tandläkaren och lagat ett hål. Fy för vad jag har varit rädd och nervös inför besöket. Var 100% säker att det skulle göra ont, precis som det gjorde sist. Men nej, det kändes ingenting! Absolut ingenting! Tandläkaren frågade innan han började om jag ville ha bedövning och självklart svarade jag JA. Antagligen fick jag ingen bedövning sist jag lagade hål, eftersom det gjorde så fruktasvärt ont. Så glad att det äntligen är över! Känner mig jätteglad, ler hela tiden känns det som. I love the life at this moment, tomorrow I'll be deprest again. Jag log och jag pratade med tandläkaren, det kändes helt avslappnat och lugnt. Älskar honom! Han är en bra tandläkare, absolut den bästa jag haft... och jag har haft många genom åren! I'm so happy happy! Åh just det, morfars hund Happy har också varit hos tandläkaren idag! Ska hämtas 16.00. Hon blev sövd, de tog tandsten och de drog ut 10 tänder på henne! Sådan otur hade inte jag! Ska fan borsta bättre än någonsin, skölja med flux och använda tandtråd som bara den. Inga fler hål för min del! Det kommande året ska jag kämpa, vill inte bli som morfar! Han har nästan inga tänder, han kanske har 4! Usch, nej sådan vill jag inte bli!

Hab och kommunbesök

Var på habiliteringen i morse kl 10.00 på samtal med psykolog K. Pratade om ångest bland annat. Sedan frågade hon som vanligt om hur det går med praktik, lägenhet, hur jag mår osv. Hon ska ta med mitt psykologutlåtande till nästa samtal. Vi ska prata om mina resultat på testen som jag gjorde, vad de innebär och vad det betyder. Ska bli spännande! Lääängtar... Funderar på att i smyg spela in vårt samtal, för ärlig talat minns jag nästan ingenting av våra samtal. Är det då lönt att gå dit och prata med henne om jag ändå inte minns våra samtal? Tänkte sätta min på mobil på inspelning och ha den i fickan. Får se om jag vågar, är ett tag till nästa gång...

Vid 13.30 idag kom en manlig biståndshandläggare hem till oss. Han som bestämmer om jag ska få färdtjänst eller inte. Riktigt jobbigt var det att sitta vid köksbordet med honom. Ställde sådana svåra och avancerade frågor som jag inte kunde svara på. Sedan ställde han även lätta som jag kunde svara på, men som inte alls hade med det att göra. Mamma fick till slut rycka in och hjälpa mig. Tur var väl det, annars hade det inte alls gått. Fick en känsla av att han kommer ge avslag, men jag vet inte... hoppas verkligen inte. Han behövde ta hjälp av en kollega för att kunna göra beslutet. Han sade att det inte var lika självklart som när en 80-åring som brutit benet och ansöker om  färdtjänst. Att det är klart hon blir godkänd, men med mig är det annorlunda. Jag vet inte vad jag ska tro, eller vad jag ska hoppas på. Vill så gärna ha färdtjänst, det hade varit vändpunkten i mitt liv. Kunna åka vart jag vill alldeles själv och framförallt utan en massa ångest och sömnlösa nätter.

Skulle egentligen till kamratgruppen på habiliteringen idag 16.00, men jag kände att jag inte orkade det. Jag var helt slut! Kände att jag hade kunnat somna när som helst och sova några timmar efter mötet med biståndshandläggaren. Två möten på samma dag är i största läget. De skulle ändå se på film på kamratgruppen. Jag är inte glad för att göra det med andra, speciellt inte med dem, de pratar 24/7! Plus att jag var så trött, hade säkert somnat.

Jaja, snart kommer det två okända människor och ska se på våra hundar. De vill veta om de är allergiska mot långhåriga chihuahuor. Självklar ställde mamma upp och lät dem komma hem till oss! De ska komma vid 19-tiden, så måste fixa till mig lite innan de kommer. Tänkte bara sitta vid teven och se på biggest loser men ändå rätt jobbigt. Ha de!'

DAG 10

ÅT HELVETE MED DET HÄR! Dags att säga adjöss till hälsosamt liv!
Funkar ändå inte. Visst jag känner mig piggare och jag orkar mer. Men all den tid, ork, kraft och ja ALLT som jag lägger ner, är det inte värt det. Ingen träning alls och ätit jättemycket mat idag, samma igår och nästan samma i förrgår! Jag ger upp! Kanske tar tag i det senare, men just nu orkar jag inte!

Jag är misslyckad

Min familj är allt jag har
Mina vänner finns inte kvar 
Mitt liv är helt förstört
Jag kan inte heller skaffa mig min egen familj
Man och barn
Eller vara sambo med någon

Jag är misslyckad
Jag kan inte arbeta
Jag är rädd för människor
Jag är rädd för samhället
Jag är rädd för livet
Jag är rädd för framtiden
Jag är rädd för mig själv

Jag är misslyckad

Jag klarar inte ens av att leva
Jag är dum
Jag är korkad
Jag är ful
Jag är fel person
Jag lever men ändå inte
Fel
Fel
Fel

Jag är misslyckad

Jag kan inte förändra mig
Jag kan bara leka med ord
Jag kan så mycket om självmord
Jag kan mer och mycket mer om rädsla, ångest och ensamhet

Jag är misslyckad

Jag kan inte förändra mig
Inte idag
Inte imorgon eller i övermorgon heller

En gång i tiden var jag lycklig
När jag var ett barn
När jag hade ett värdig liv
När jag inte hade några krav
När jag såg kärlek i livet

Sen blev jag äldre
Blev vuxen
Den trygga muren rasade samman.
Ingen mer trygghet
Ingen mer att luta sig mot 
Ingen fanns kvar

Jag är misslyckad
Verkligen misslyckad
Väldigt misslyckat

Just nu har jag inte lust till någonting i livet
Människorna är mardröm
Vill inte tillhöra dem
Vill inte se dem
Vill inte vistas bland dem

Jag är
missanpassad
missförstådd
misstrodd
misslyckad

Jag passar ingenstans

Jag är misslyckad!

DAG 9

Låt oss bara glömma den här dagen och ta nya tag imorgon. Vill helst inte ens skriva om hur det har gått. Det blev nästan ingen träning och det blev jättemycket mat! Mår skit. Därför lämnar vi detta bakom oss och tar nya tag imorgon!

Träffat vovvarna i Bjuv

Igår var mamma och jag iväg en sväng till Bjuv.
Här är några av de bilder som jag tog.

Cookie och Bell (CocoBello)

Cookie

Cookie

Bell

SyskonKÄRLEK

mmm mjuk kudde

Porträtt Bell

Bell står fint

Knasig Bell

LIKA?

Safira och Bell högst upp är från samma kull.

Skrållan längst ner har samma mamma och pappa men är född ett år tidigare.

Tre systrar alltså!

DAG 8

Knappt tränat idag. Hade gäster på eftermiddagen och på kvällen skulle mamma och jag iväg. Det blev en liten stund med Leg magic och Abtronic. Onyttig var jag med, en muffin och lite chips...

DAG 7

Vägde mig i morse... hoho... nästan så att jag skäms för att skriva det. Det var i söndags jag vägde mig sist, då vägde jag 76.3 kg och vad väger jag då idag, 6 dagar senare? Jo... 76.3 kg! Wohooo..! Fan vad jag är bäst! Gått ner 0 kg på nästan en vecka... Känns som motivationen sjönk till noll. Får ge det en månad. Händer det inget på en månad... ger jag upp..!!

Tränat med Leg Magic och lite med AB Swing. Kört med Abronic två gånger på magen och en gång på armar och ben. Har dock ätit en massa onyttigt idag, skräpmat, chips och choklad...

Duktig flicka, men inte länge till...

Har tränat, dammsugit, tvättat golv och duschat idag! Känner mig duktig :D Har inte bara tränat, gjort annat nyttigt också! Det är ovanligt för att vara jag. STOLT, är jag i alla fall!

Enorm ångest för ikväll. Ska till brorsan Alex och sambon Emelie och äta skräpmat! Daddy är inte hemma, han är i Tailand fortfarande. Johan är inte heller hemma, vet inte var han är. Kanske hos flickvännen? Vi ska äta chicken nuggets, chilicheese (tre olika sorter) och pommes/kroketter... Bra mat? Inte för fem öre! Värsta maten man kan äta, typ... Pizza är kanske något värre, eller? Beror väl på om de ska fritera maten eller göra den i ugnen. Usch, fasar för det! Det är väl bara att gilla läget, kan ändå inte styra mitt liv. Men det ska fan bli ändring på det när jag flyttat hemifrån! Ska bara köpa hem nyttiga saker, inte ha onyttigt hemma. Finns då ingen risk att man småäter. Kanske har jobb då med, ett jobb där man rör på sig mycket. Som t ex på ett hunddagis, där man måste gå ut med hundarna ganska ofta. Nej, nu får jag sluta föreställa mig mitt liv, blir oftast ändå inte så. Blir så jäkla besviken och ledsen. Bättre att föreställa sig att jag inte får något jobb och att jag inte får en lägenhet. Men hoppas gör jag! Som in i bomben! Vill så gärna flytta, ha ett jobb, klara mig själv och bara få leva så som jag vill och bestämmer. Ingen ska få komma och säga hur jag ska ha det, hur jag ska vara, vad jag ska säga och inte säga osv. Ingen ska heller få bestämma vad jag ska göra, jag gör det jag vill och tycker är kul! Aaah.. Längtar som tusan nu bara för det. Jag hade kunnat flytta idag!

DAG 6

Känner mig jätteduktig idag. Inte ätit något onyttigt mer än en liten bit choklad ungefär lika stor som en femkrona. Sedan har jag tränat en del, inte så mycket pga träningsvärken. Kört två gånger med Leg magic, 20 min AB Swing och 10 min Abronic X2. Jag är stolt över mig själv! :D

DAG 5

Har inte tränat på hela dagen, bara suttit vid datorn och haft JÄTTEONT. All den hårda träningen igår, resulterade i en enorm träningvärk idag. Mamma berättade när hon kom hem från jobb att om jag inte rör på mig idag, kommer jag att ha ännu mer ont imorgon. Har därför precis kört Leg Magic, det lilla jag klarade. Körde även med abtronic x2 i 10 min. Jag har alltså fått lite träning idag. Maten idag har väl inte gått superbra men okej. Bra frukost, ingen lunch och dålig middag - skräpmat! Har även ätit en snusklubba och en liten bit choklad. Är ändå nöjd med min min dag. Ska försöka träna mer imorgon.

DAG 4

Tränat som bara den idag. Kört ett och halv program med Leg Magic, ca 45 min, ungefär en timme på AB Swing, gått upp och ner på  trappans första trappsteg, ungefär 15 min, sedan har jag även gjort några knäböj i kanske 10 minuter. På kvällen testade jag även Abtronic x2 i 10 min på magen, ska köra med den i en månad tänkte jag och se ifall den ger resultat. Tror inte att det var mer. Känns som mer men det var nog allt. Tänkte köra med Leg Magic imorgon igen, skitenkla övningar, jobbiga men lätta att göra, det går fort och det är skönt att följa någon annan. Sätter bara i en skiva i DVD-spelaren och startar den. Det är ett program i 30 min, cirkelträning, med 1 min per övning. Åt några gifflar nu på kvällen, men nu är de slut och jag ska försöka att inte äta något imorgon! Nu får det fan räcka!