Jag trodde inte att jag hade ångest. Trodde att ångest var något mycket värre än det jag känner. Har fått klart för mig att det jag hela tiden upplevt är ångest och inget annat! Att känna tryck över brösten, svettas, hjärtklappning, svårt att andas, känsla av att dö osv, är några av de symtom som beskrivs som ångest. När folk har frågat mig om jag haft ångest har jag svarat nej. Nu när jag tänker efter är det självklart att jag har haft ångest. Jag har det allt som oftast, men tänker inte på det, då det är min vardag. Jag vet inte bättre, har aldrig upplevt något bättre. Har nog gått och trott att alla känner som jag, att det jag känner är normalt. Ångest är normalt, det har alla någon gång i livet, men inte varje dag! Panikångest, ångest, oro, rädsla eller vad man nu vill kalla det, har jag varje dag. Men som sagt, jag vet inte hur det är att vara utan det, därför mår jag inte heller dåligt av det. Visst kan jag få extrem panikångest inför något, men det kommer bara inför vissa händelser, ibland.
Ångesten finns alltid där. Den har blivit min vän. Har alltid funnits där för mig, aldrig svikit, aldrig lämnat eller sårat mig. När jag känt mig mest ensam, sårad och ledsen, kan jag alltid vända mig till ångesten. Den finns alltid där för mig i vått och torrt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar